Arkiv för tagg daniel radcliffe

- Sida 1 av 1

Bögsex kroppsljud och snö

av Magnus Sundholm

Sundance7Bloggen har landat i Utah och här snöar det som i New York.

Men det förstör inte filmfestivalen Sundance.

De första dagarna i Park City har bjudit på stor kalabalik.

Sundance4Det började redan på torsdagskvällen med öppningsfilmen ”Other people”. Den kretsar kring en homosexuell man (Jesse Plemmons) som flyttar hem till Sacramento för att ta hand om sin cancersjuka mamma, spelad av Saturday day night live-komikern Molly Shannon.

Sundance10Men mångna missade det tårdrypande slutet efter att ha lämnat salongen efter halva föreställningen, då de verkade ha fått nog av en rättfram skildring av sex mellan två män.

Sundance11Ändå var det ingenting jämfört med lämmeltåget som kastade in handduken under ”Swiss army man”.


I den spelar Paul Dano en förvirrad man som blir kompis med ett pruttande lik (porträtterad av Harry Potter-stjärnan Daniel Radcliffe).

Sundance9Den är så skruvad att hälften vore nog.

Filmen börjar med att Danos rollfigur Hank försöker hänga sig själv på en öde ö. Men han distraheras när ett lik (Radcliffe) spolas upp på land och levererar en mycket högljudd prutt.

Hank undersöker saken och upptäcker att pruttandet är så kraftfullt att kroppen kan användas som en mänsklig jetski.

Sen fortsätter det i samma stil.

Precis som snöandet gör.

Sundance6

 

Färggranna rysningar

av Stefan Hedmark
PH6CcBg34ulE96_1_m.jpg PHjwyPAm1Xt1mq_1_m.jpg

Nya affischer har släppts för två av vårens rysarsatsningar – ”The woman in black” och ”The raven”. Mest konstnärlig av dem är den blåtonade och den är skapad av en konstnär, Daniel Danger, som har lämnat sitt tydliga avtryck. Den som vill se fler av hans verk kan kolla på den här sajten. ”The woman in black” är en spökhistoria som ger Daniel Radcliffe sin första roll efter ”Harry Potter”-filmerna. Svensk premiär: 30 mars.

”The raven” är en mer traditionellt skapad filmaffisch, men onekligen läcker i all sin blodröda intensitet. Filmen är en fiktiv seriemördarhistoria med John Cusack i huvudrollen som Edgar Allan Poe. Svensk premiär: 27 april.

Harry Potter hoppar på Hollywood

av Magnus Sundholm
harry-potter-and-the-deathly-hallows-part-ii-movie-poster-1020540381.jpg

Daniel Radcliffe – mer känd som Harry Potter – talar klarspråk i USA Today.

    Det finns massor av exempel på filmserier som bara är ute efter pengar, oavsett källmaterial.

    Den första ”Matrix” var en av de bästa filmerna det årtiondet. Det var aldrig menat att bli en trilogi. Men folk fick dollartecken i ögonen.

    Personligen tror jag att folk blir lätt irriterade när en ny ”Pirates of the carribbean” släpps. Vad sägs om att lägga av när man står på topp?

Som ”Harry Potter”, typ.

    Vi har stor respekt för vår publik och vi har fantastiskt källmaterial. Det har aldrig funnits någon känsla av att vi ska maximera serien för att tjäna pengar”.

5 skäl att älska Harry Potter-filmerna

av Stefan Hedmark

Okej, älska är kanske att ta i. Men jag jobbar ju trots allt på en kvällstidning.

”Harry Potter” är inte riktigt Sundholms grej, men jag är svag för filmerna. Det finns all anledning att bli lite nostalgisk och titta tillbaka på vad det är som har gjort dem så pass sevärda under ett decennium. 

Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint

När de tre barnen valdes ut att gestalta Harry, Hermione och Ron var de bara i tio-elva-årsåldern. Redan från början stod det klart att vi skulle följa deras uppväxt under ett helt decennium framöver, från oskuld till det vuxna livets mörker, som i böckerna. På sätt och vis har det varit ett sjukt projekt, särskilt för dem. Deras uppväxt har varit tudelad, den fiktiva förevigad på film, den verkliga påverkad av den berömmelse och de pengar som den fiktiva har gett. Men det har ändå varit tydligt att upplevelsen har varit positiv för dem – och det är lätt att bli lite sentimental när man ser featuretten i klippet ovanför. 

harry-potter-and-the-order-of-the-phoenix-20070622072328923_640w.jpg

Magin i miljön

Att se ”Harry Potter”-filmerna är inte som att att ta sig en mörk pint. Det är vad Mike Leighs och Ken Loachs filmer är till för. Det är snarare att ta sig en stadig kopp te och sjunka in i en brittiskt belevad värld där även den ultimata ondskan, Voldemort, har en slags djävulsk elegans. Miljön har stått sig genom alla filmer och fyra olika regissörer, säkert tack vare producenten David Heymans fasta handlag. De datoranimerade effekterna, färgstarka kostymerna, murriga Hogwart-salarna, gråsvarta uppgörelserna med Voldemort, de böljande gröna fälten vid quidditch-planen… det är en värld som har vuxit fram med diskreta förändringar genom åren.

Alan Rickman och Robbie Coltrane

Från oskuld till vuxet mörker, var det ja. Vad representerar det bättre än Alan Rickman som den diaboliske Snape och Robbie Coltrane som den gemytlige skägglurken Hagrid? Det är Hagrid som blir Harrys första möte med Hogwart, en vänlig kraft som står vid hans sida under de första kollisionerna med Voldemort. När ondskan bryter loss helt och hållet tar Snape över allt mer. Rickmans syrligt välartikulerade repliker skär som diamant genom glas medan Coltranes bullrande personlighet är något att hålla i när det blåser snålt.

aph_5.jpg

Den pigga femman

Något man alltid har kunnat klaga på är att filmerna följer sin formel på ett rätt förutsägbart sätt. Det gjorde för all del även ”Harry Potter och Fenixorden” (2007), seriens femte del. Men filmen är ändå en favorit för mig. Imelda Staunton anlände som den förtjusande thatcherska, genomonda Dolores Umbridge, ny boss på Hogwart. Av alla äss inom den brittiska skådespelareliten som har undervisat på skolan är hon en speciell juvel, rolig och skrämmande. Hon representerade en ny fräschör i serien, så pass väl förvaltad av regissören David Yates att han även fick göra resten av filmerna. 

Musiken

Det är omöjligt att tänka på filmerna och inte få John Williams melodislinga i huvudet. Mannen som gav oss musiken till ”Hajen”, ”Indiana Jones”, ”Star wars” och ”Superman” kunde givetvis även leverera ett minnesvärt tema för Harry Potter. Hans insats kanske är lite väl sockersöt för vissa smaker… men filmerna han skrev för var trots allt de tidiga, ljusare. Det är ändå rätt talande att de senare kompositörerna har kämpat för att få till en egen ton – och i stort misslyckats.

Foto: Warner

Sida 1 av 1
Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Bea Blom
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB