Startsida / Inlägg

Recension: The conjuring

av Stefan Hedmark

”The conjuring” har svensk biopremiär i dag. Regi: James Wan. I rollerna: Vera Farmiga, Patrick Wilson, Lili Taylor. Handling: 1971 flyttar en familj in i ett gammalt hus i Rhode Island. När en mängd oförklarliga och skrämmande incidenter sker kontaktar de paret Warren som arbetar med paranormala fenomen…

Hedmark:

Det är inte så ofta man blir genuint skrämd när man går och ser skräckfilm på bio. Senaste filmen jag såg var exempelvis den andefattiga nyinspelningen av ”Evil dead”. Men James Wan, Hollywoods nye skräckkung efter kassasuccéer som ”Saw” och ”Insidious”, är pålitlig. Den här gången baserade han och manusförfattarna storyn på verkliga incidenter som ”demonologerna” Ed och Lorraine Warren råkade ut för på 70-talet. Bland annat var de inblandade i det spökfall som senare skulle inspirera ”Huset som Gud glömde” (1979).

Här är ett annat hus som den allsmäktige låtit falla i glömska, en kåk så plågad av sitt gräsliga förflutna att dess mörka energi omedelbart både omsluter och förbannar familjen som flyttat dit. Det finns ingenting i filmen som känns originellt. Tvärtom påminner den om många andra verk i genren. Men Wan är så skicklig på att ta plocka tidstypiska 70-talsdetaljer och frammana en kuslig atmosfär som lyfte så många fina verk från den tiden, som ”Exorcisten”, ”Omen” och ”The shining”. Med små men ändå fiffiga medel skrämmer han skiten ur biobesökaren. Skuggor och ljudeffekter är finfina instrument i regissörens händer.

Vera Farmiga och Patrick Wilson är dessutom mycket sympatiska spökjägare. Man hoppas att de överlever, liksom familjen. Det är inte alltid man gör det i sämre rysare…

Bäst i filmen: Klappleken. Barn, dockor, oskyldiga lekar… sådant blir effektiva vapen i de onda andarnas arsenal.

Sundholm:

Hedmark har rätt. Kan inte minnas när en film skrämde slag på mig på samma sätt som ”The conjuring” gör. Att den bygger på en verklig historia gör det bara ännu läskigare.

Wan trissar upp den olycksbådande stämningen från ruta ett med tystnad medan han låter kamerna vila länge på det vi bevittnar.

Som Hedmark konstaterar är det inga nya grepp regissören tar, men Wan är något av filmens Jack White. Han får det gamla att kännas nytt. Retrofeelingen bara förstärks av hans ovilja att förlita sig på datoranimerade effekter. Bara ett par av scenerna i ”The Conjuring” har förstärkts på konstgjord väg.

Resultatet är häpnadsväckande starkt.

Bäst i filmen: Aldrig tidigare har ljudet av ett par klappande händer används lika effektfullt och skräckinjagande som i ”The conjuring”.

Instagram

Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB