Nu kommer filmen som kan avgöra Mikael Persbrandts internationella karriär.

Den svenske stjärnan har visserligen inte många scener i ”King Arthur”, men funkar filmen vid premiären nästa vecka är det bäddat för en fortsättning.

Och då lär Persbrandt och de vikingar han i serien är kung över stå i centrum.

Det intrycket ger i varje fall Guy Ritchie.

Han borde veta.

Det är han som har regisserat den här försenade rullen med Jude Law som skulle ha släppts redan i fjol.

Jag träffade honom i New York i helgen och då sa han att filmen klipptes i flera olika versioner innan den ansågs rätt för att släppas på biograferna.

Vad han inte avslöjade var att en rad scener också tvingades tas om medan andra helt lades till.

Det medgav i stället huvudrollsinnehavaren Charlie Hunnam, tidigare känd för tv-serien ”Sons of anarchy”.

Warner satsar hursomhelst stort på filmen. Inne på Four Seasons Hotel på Manhattan hade flera rum inletts i stil med filmen.

Själv kunde inte jag hålla fingrarna borta från svärdet.

Här är trailern:

Bytte ett kallt Budapest mot ett sommarvarmt London i helgen och inspelningen av andra säsongen av ”The crown”.

Det var lika hemligt där som på ”Robin Hood” häromdagen.

Först var inga bilder tillåtna.

Till slut fick jag ta en, men bara i den här riktning, som inte på långa vägar visar det storslagna som pågick i salongen.

Men också det kom med tystnadsplikt.

Annars var London fint.

”Alla” var ute på söndagen. Säkerligen ville de ta vara på värmen eftersom nyhetsuppläsare varnat för att kallare temperaturer stod för dörren.

Terrordådet den 22 mars har inte fallit i glömska. På måndagen begravdes en polisman som dödades i attacken. På platsen där delar av dådet iscensattes låg blombuketter i långa, långa rader.

I helgen filmades flera scener i ”The crown” bara ett stenkast därifrån.

Handlingen i andra säsongen utspelas åren 1955 till 1964. Claire Foy och Matt Smith återupprepar sina rollfigurer. Men det är sannolikt sista gången.

– Vi har gått så långt vi kan med Claire utan att behöva göra fåniga saker med smink för att få henne att se äldre ut, säger seriens skapare, Peter Morgan.

Dan Stevens kallades galen när han hoppade av ”Downton Abbey”.

Till och med hans Hollywoodagent lär ha skakat på huvudet.

Med rollen mot Emma Watson i ”Skönheten och odjuret” har han överbevisat tvivlarna.

Det är för övrigt inte bara den Sverigeaktuella Disneyklassikern som visar att Stevens chansning gick hem.

Det känns som om han just nu dyker upp i vart och vartannat Hollywoodprojekt.

Ikväll såg jag honom i ”Norman”, ett drama med Richard Gere.

Stevens har också huvudrollen i Marvels hyllade tv-serie ”Legion”.

På väg ut har han dessutom fyra andra filmprojekt och ytterligare ett under inspelning.

Det känns rättvist på något vis, inte minst eftersom den här 34-årige britten alltid är så schyst när vi träffas.

Framgångarna har han nått sedan han lämnade Matthew Crawley i slottsserien för fem år sedan.

– Folk tar fortfarande upp det med mig, sa han när vi möttes förra veckan.

– Men det gör inget. Jag har fått jobba med så många olika projekt nu att jag inte har något emot att prata om det.

Här är trailern till ”Skönheten och odjuret”:

Vi bor inte så långt ifrån varandra, Goldie Hawn och jag.

Men i helgen flög jag nästan sex timmar från Los Angeles för att träffa henne.

Hon filmar på Hawaii med Amy Schumer.

Filmen är en ännu inte namngiven komedi om en mor och dotter på vift i Sydamerika.

Inspelningsbesöket på Oahu var lustigt.

Schumer är just nu tveklöst den största stjärnan av de två.

Men det var Goldie som fick all uppmärksamhet.

Hon har inte gjort en film på 14 år och har hunnit fylla 70. Kidsen vet sannolikt inte vem hon är.

Ändå var det lite som att se en kunglighet när hon kom in i lokalerna. Folk (nu pratar vi filmbolagsmänniskor) liksom stramade upp sig och ställde sig lite i givakt. Och det var såklart fullt fjäsk. Gratulationer, välönskningar, hyllande av hennes utseende och hennes figur, utdelades i en aldrig sinande ström.

Från det här perspektivet kan det i alla fall konstateras att hon var trevlig. Och det är lite lustigt att prata med henne, man ser verkligen att hon är mamma till Kate Hudson. De har samma sätt att uttrycka sig, liknande kroppsspråk och framför allt – samma smittande skratt.

Först nästa år får vi se om filmen är något att skratta åt.

Det är läskigt på Ritz-Carlton.

Det är tydligen så läskigt att kortväxte Kevin Hart måste ha tre livvakter med sig när han gäster lyxhotellet vid Central Park i New York.

Vi sprang på varandra på söndagen – Kevin Hart och jag.

Det var på toaletten en trappa ner från baren.

Jag var där, ja, inte på toaletten, alltså, men väl på hotellet för att göra intervjuer med Emilia Clarke och Sam Claflin som spelar huvudrollerna i årets tårdrypare, ”Me before you”.

Kevin Hart var på plats för att lansera sin senaste film, den rätt charmiga ”Central intelligence” med Dwayne ”The Rock” Johnson.

Först trodde jag det var någon utländsk dignitär på plats. Det stod en vakt vid foten av trappan, och det stod en annan storväxt typ i kostym utanför toaletterna.

Båda gav mig en bister blick när jag gick i riktning mot herrarnas.

Väl innanför dörren möttes jag av en tredje, minst lika storväxt man. Han gav mig en generad blick som för att visa att han inte hade för vana att hänga på herrmuggar på söndagseftermiddagar utan att han faktiskt måste vara där.

Innan jag hade häpnat färdigt for dörren till ett av båsen upp och ut släntrade Kevin Hart.

Han såg lättad ut.

Den här killen brukar inte vara att leka med.

Ni minns väl den här skrikattacken på inspelningen av ”Terminator: Salvation”:

Men i går, när ex-”Batman” dök upp i Beverly Hills för att göra pr för Ridleys Scotts nya version om Moses, ”Exodus: Gods and kings”, var han vänligheten själv.

Han log, skrattade, skämtade och böjd på sig själv som om han hade satsat egna pengar i det påkostade sandal- och svärddramat.

En av förklaringarna till det goda humöret torde ha att göra med att han nyligen blev pappa igen.

Hans fru, Sibi Blazic, nedkom i augusti med en son.

Sedan tidigare har de nioåriga dottern Emmaline.

– Hon ett inhop i ”Exodus”. Hon står bredvid John Turturro när min rollfigur återvänder från ett krig. Jag skulle se sliten och härjad ut på grund av det jag varit med om, men när jag såg henne stå där i en liten egyptisk dräkt kunde jag inte hålla mig för skratt, berättade han.

Bale har dock inga förhoppningar om att hon ska gå i hans fotspår.

– Hon tröttnade redan efter en tagning. Hon tycker filminspelningar är urtråkiga.

I filmen spelar australiensaren Joel Edgerton (”Zero dark thirty”) Ramses.

– Jag kände mig oväntat bekväm i gyllene kjol, sa han i går.

– Jag protesterade inte ens när Ridley målade dit mascara på mig.

14 miljoner kronor.

Så mycket betalade veckotidningen People för bröllopsbilderna som publiceras i det senaste numret.

Ytterligare några miljoner väntas rulla in från tidningen Hello! i England.

I jämförelse med de första bilderna på parets tvillingar, Vivienne och Knox, 2008 är det ändå rena vrakpriset.

De såldes för 77 miljoner kronor.

Det ska inte tas som ett tecken på att intresset för det berömda paret och deras sex barn avtagit. Snarare är det tecken på mediebranschens ras.

Eller som en källa säger i New York Post:

– Marknaden har förändrats drastiskt.

Men att printmarknaden är död är långt ifrån sant. People, som ägs av Time Inc, väntas i år generera 4,2 miljarder kronor i vinst till sina ägare.

Pengarna som Pitt och Jolie fick för bilderna på tvillingarna skänktes till välgörande ändamål. Den här gången har paret inte avslöjat vad miljonerna ska användas till.

Tar nattflyget till New York och sittslumrar under några obekväma timmar.

Väl framme på Manhattan betas sju intervjuer av på sex timmar.
En av dem är med Mick Jagger.

Sen är det bara att rusa upp på hotellrummet, skriva och skicka bilder för att klara deadline.

Det håller tack och lov.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19255551.ab

På kvällen firas det med en cocktail i baren innan det med ett gäng kollegor bär av på premiärfesten för ”Get on up”, filmen om James Browns liv som Jagger varit med och producerat.

Det är lustigt hur sinnet funkar. Mitt under taxiresan på väg till Apollo Theater i Harlem slår det mig plötsligt att jag har fått totalt hjärnsläpp och skrivit att Jagger fyller 70 på lördag, när han i själva verket fyller 71.

Ringer redaktionen och ber dem ändra innan det publiceras på nätet.  I pappret, däremot, är det försent.

Slarv med ålder är tillsammans med felstavning av namn kardinalfel i den här branschen.

Fadäsen lägger sig som en våt filt över festligheterna.

Det hjälper inte att partyt är top notch, drinkarna färgglada eller att vi får se Jagger, 70 (snart 71), tillsammans med flera av sina barn och barnbarn ta dansgolvet i besittning tills hela festtältet gungar i takt till Browns funkklassiker.

Kort efter midnatt kastar jag in handduken.

Hinner knappt tillbaka till hotellet förrän de första felfinnarna hör av sig.

Det är de vanliga spyorna. Men sånt får man ta när man gör bort sig.

Det är bara att lägga sig platt och erkänna uselheten.

Någon är dock lite fyndig och frågar om jag var packad när jag skrev fel.

Om jag ändå hade kunnat skylla på det…

Ägnar kvällen åt ”Hercules” med Dwayne ”The Rock” Johnson och svenska Rebecca Ferguson i huvudrollerna.

Vi var sjukt få som hade sökt oss till visningen i Century City.

Kanske hade de andra inbjudna hört om bristen på kemi mellan muskelberget från Hawaii och fjolårets Golden Globenominerade skådespelerska i ”White queen”.

The Rock var såklart The Rock och Rebecca gjorde vad hon kunde i actionäventyret.

Filmen som spelats in i Budapest innehåller visserligen ett par imponerande stridsscener men mycket mer än så är det inte.

Med facit i hand kanske man inte borde ha förväntat sig mer. Regissören är trots allt Brett Ratner, vars claim to fame är ”Rush hour”-filmerna.

Ett litet plus dock till Ian McShane (”Deadwood”), som är sevärd vad han än tar sig för.

Trailern finns här:

Skrev en krönika häromdagen om hur det bara är pop- och rockstjärnor som är försenade, medan filmskådisar alltid är i tid.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/magnussundholm/article19175093.ab

Som jag fick äta upp det.

I lördags väntade jag på Helen Mirren, 68, i närmare en timme.

När hon väl dök upp och blev presenterad enbart vid namn påpekade hon med överdriven tydlighet sin titel som hon fick 2003 och sa, ”Dame Helen Mirren”.

Visserligen kan det ha varit ett skämt, men det lät inte riktigt så och hon drog inte på mun.

Ändå var det lite småkul när hon under lanseringen av Lasse Hallströms ”The hundred-foot journey” fortsatte att påminna om den överklassperson hon en gång spelade – drottning Elizabeth

På frågan om hon lagar sin mat skrattade hon lätt och skakade på huvudet.

– Det kan bli någon soppa ibland. Det ärt så långt min matkunskap sträcker sig.

I filmen spelar hon en snobbig restaurangchef på en lyxkrog, något som bäddade för det det ovan nämnda samtalsämnet.

Ännu tydligare blev hennes levnadssätt när vi kom in på frukosten.

– Om jag lagar den själv? upprepade hon och fick det att låta som om vi lika gärna kunnat undra om hon brukar åka till månen.

– Nej, det gör jag verkligen inte, svarade hon.