Den film som Lewis CK gjort, ”I love you, daddy”, drogs tillbaka när den kände komikern avslöjades som blottare.

Tom Hanks och Meryl Streep, som spelar huvudrollerna i Steven Spielbergs ”The post”, är inte säkra på att sånt är rätt metod.

– Om man slänger ut varje film eller tv-serie som gjorts av en skitstövel skulle Netflix gå i konkurs, säger Hanks.

– Man måste vänta, eftersom sånt här tar tid. Vi får se hur det landar.

Streep jämförde i en samma utfrågning med Buzzfeed den nuvarande stormen med Shakespeares långlivade verk.

– Vi har inte slängt ut ”Köpmannen i Venedig”, även om det inte råder någon tvekan om pjäsen är antisemitisk. Det råder heller ingen tvekan om att ”Så tuktas en argbigga” är sexistisk.

– Alla har sina fläckar. Men geniet som förstår den mänskliga erfarenheten är värd att skydda och borde inte röras.

– Folk som är hemska har också hemskt klara insikter om andra ämnen.

Arrangörerna litade uppenbarligen inte på kraften när ”Stars Wars – the last jedi” hade världspremiär i Los Angeles på lördagskvällen.

Säkerhetspådraget utanför The Shrine Auditorium var det största någonsin för en biopremiär.

Innan jag ens fick köra in i parkeringsgaraget kollades bilen med speglar på undersidan medan bombhundar gick två varv runt karossen.

För att sedan ta sig till diskarna där de förbeställda biljetterna lagts undan var man tvungen att genomgå en metalldetektor för att på andra sidan mötas av nya patruller med bombhundar som gjorde stickprov.

Det hela var en rätt märkligt. Vi hade inte hört om något uttalat hot mot premiären där samtliga stjärnor – från John Boyega och Daisy Ridley till veteranen Mark Hamill – närvarade.

En rad stjärnor dök upp för att förgylla tillställningen. De flesta – som Sofia Vergara – jobbar för Disneyägda ABC och kände sig kanske tvingade att dyka upp.

Efterfesten genomfördes i en intilliggande byggnad där temat var kasinospel – något som hade kopplingar till filmen.

Men innan det stora horden anlände såg vi en av filmens stjärnor – Adam Driver – storma nerför trapporna. Något måste ha hänt för han var fly förbannad, högröd i ansiktet och gick med stora kliv mot baren. Efter honom skyndade tre förtvivlade hantlangare som förgäves försökte få honom att lugna ner sig.

Det var en helt annan bild än den vi bara timmar tidigare fått då han stod leende på röda mattan tillsammans med två av sina medskådespelare, Benicio Del Toro och Domhnall Gleeson.

Det efterföljande partyt var märkligt, men ändå populärt. Överallt fanns det så kallade fotomöjligheter – alla sponsrade av Verizon. Mobilföretagets logga var nästan lika stor som filmtiteln och fanns utplacerad på skyltar runt om i lokalen.

Disney har med andra ord funnit ett sätt att slå mynt av den här populära filmserien som företaget 2012 köpte av George Lucas för cirka 36 miljarder kronor.

Filmen, då?
Ja, inga fans verkade besvikna. De jublades, klappades i händerna och stampades i golvet av förtjusning.

Snart får ni själva bilda er en uppfattning om ”The last jedi” lever upp till förväntningarna.

När man som utomstående är först i världen med att se en av de mest omtalade filmerna just nu vill man såklart bara dela med sig av upplevelsen.

Men när man inte får det blir det frustrerande.

Det handlar såklart om Ridley Scotts drama ”All the money in the world”.

Jag såg den under stort hemlighetsmakeri i Sonys lyxiga New Yorklokaler högt över Manhattans hårt trafikerade gator på måndagseftermiddagen.

Att filmen är så omtalad beror till stor del på kontroverserna runt den. Bara dagar innan den skulle visas första gången i november rullades sexskandalen med Kevin Spacey upp.

Snabbt bestämde sig Ridley Scott för att klippa bort honom i rollen som miljardären Paul Getty och ersätta honom med 87-årige Christopher Plummer.

Det innebar enligt Entertainment Weekly omtagningar för 85 miljoner kronor. Summan motsvarar en fjärdedel av filmens totala originalbudget.

För skådespelarna Michelle Williams och Mark Wahlberg, som har ledande roller i historien om kidnappningen av Paul Gettys barnbarn, innebar det att de tvingades upprepa flera av sina redan inspelade scener.

Alltihop gjordes inom loppet av några dagar.

Att det hetsades har att göra med att filmen skulle kunna hålla det breda premiärdatumet den 22 december och således kunna vara med och tävla om årets filmpriser.

Scott klarade grejen och versionen jag såg är med undantag av viss färgjustering den som kommer att visas på biograferna.

Hur den var eller vad skådespelarna hade att säga under de efterföljande intervjuerna får däremot inte avslöjas förrän den 14 december.

Det ställde Sony som villkor för att förhandsvisa dramat.

Tanken är att kommande rapporter ska sammanfalla med reaktioner från andra visningar.

Att filmbolag gör så här är inte ovanligt. Just den här gången – efter en omgörning som aldrig tidigare genomförts i Hollywoods historia – känns det extra svårt att hålla tungan i styr.

Men med tanke på alla juridiska kontrakt jag tvingades skriva på innan jag fick tillträde till den privata biografen riskerar det att bli dyrt för den som är olydig.

Därför är trailern den enda jag vågar dela med mig av just nu:

Meryl Streep har en ny storfilm på väg ut.

I ”The Post” spelar hon mot Tom Hanks.

Filmen är regisserad av Steven Spielberg.

Den kretsar kring den politiska skandalen kring Vietnam-kriget och det journalistiska scoop som visade att den amerikanska regeringen fört befolkningen bakom ljuset.

I centrum står den kvinnliga utgivaren av Washington Post (spelad av Streep).

Utan att överdriva kan man säga att filmen känns som om den ligger rätt i tiden.

Men det var inte bara det vi pratade om när vi träffades på Beverly Hillshotellet Four Seasons.

Nästa år, lagom till tioårsjubileet av ”Mamma Mia!”, kommer uppföljaren. Filmen är redan inspelad.

– Det var kul att återvända och det var roligt att alla hakade på, sa Streep.

Cher är en av nykomlingarna i uppföljaren.

– Jag var chockad. Det var första gången på 35 år som vi jobbade ihop. Jag älskade det.

För Streeps fans kan filmen bli en besvikelse.

– Jag är inte med mycket i den, medgav hon.

– Jag jobbade bara en vecka.

Sen, som om hon kunde känna alla besvikna miner runt om i världen, la hon leende till:

– Men det var en mycket viktig vecka.

____________________________________________________________

Här är trailern till ”The Post”:

Ni därhemma är säkert mitt uppe i ”Mordet på Orientexpressen”.

Här i LA har utrullningen av nästa stora biosatsning redan inletts.

”The Greatest showman” säljs med Rebecca Ferguson på stortavlor.

Den svenska skådespelerskan porträtterar Jenny Lind i musikalhistorien om en visionär som kom från ingenting och skapade ett spektakel som blev en världssensation.

De manliga huvudrollerna görs av Hugh Jackman och Zac Efron.

Filmbolaget satsar på en bred kampanj och förhandsintresset är efter fjolårets musikalsuccé ”La la land” på topp.

Själv är jag mer tveksam och håller med den luttrade PR-agent som häromdagen konstaterade:

– När var senaste gången en film med Zac Efron var bra?

Mot det står Jackman, som sällan svarar för en dålig insats, och Rebecca, som alltid levererar.

I en av de större rollerna syns också Michelle Williams, som senast imponerade i ”Manchester by the sea”.

Först till jul får ”The greatest showman” premiär.

Men för att skådis-intervjuerna ska hinnas med får jag se musikalen redan på söndag.

Då visar det sig om Rebecca och de andra skådisarna lever upp till hajpen.

Här är trailern:

Sprang på de här killarna på NBC och Universals kickoff-fest inför julen.

Tillställningen på Beauty & Essex i Hollywood var som såna här Hollywoodfester brukar vara:

Mycket nätverkande, ryggdunkande och fjäskande inför årets prisgalor.

Martin Wallström – som kom i sällskap med den nyinflyttade, svenske regissören Manuel Concha – var givetvis också på plats å jobbets vägnar.

Han är aktuell i tredje säsongen av ”Mr Robot” och har flugit över till LA (och New York) för en rad PR-framträdanden.

Vi flydde stöket en stund, och hängde utanför entrén i den varma höstnatten.

När man bott borta så länge som jag är det alltid härligt att få träffa svenskar och skvallra lite om sånt som sker hemma.

Här är trailern till tredje säsongen av ”Mr Robot”:

Frågan är om någon gått igenom större kroppsförändringar än Christian Bale.

Så här såg han ut när han gjorde ”The machinist”.

– Jag rökte och drack whiskey, förklarade han ”bantningen” när vi träffades i Beverly Hills på söndagen.

Och så här vältränad var han i ”American psycho”.

Nu ser han ut som på bilden här under.

Jag kände knappt igen honom när han kom insläntrande i rummet på Beverly Hills-hotellet Four Seasons.

– Jag hade sagt att jag inte skulle göra det här något mer, men…

Han klappade sig på magen.

– Så kom den här rollen.

”Den här rollen” syftar på porträttet av Dick Cheney i filmen om den före detta vicepresidentens liv, ”Backseat”.

Cheney är känd som den mäktigaste vicepresidenten i USA:s historia.

– Jag har lagt på mig 18 kilo, sa Bale som den här gången fick hjälp att sköta förvandlingen av en dietist.

– Hur man än gör är en sån här viktexplosion på kort tid inte det mest hälsosamma man kan utsätta kroppen för. Men jag har gjort det så nyttigt det går.

Förutom extra kilon har han rakat huvudet och färgat ögonbrynen.

– Äh, svarade han leende när familjens reaktioner över förvandlingen kom på tal.

– De är vana vid att jag alltid håller på med något. De har knappt märkt något.

Innan filmen om Cheney kommer är Bale aktuell i dramat ”Hostiles”.

Det utspelas 1892. Bale är ett amerikanskt befäl som motvilligt tvingas för en indianhövding till ett reservat.

Här är trailern:

Den här killen brukar inte vara lätt att tas med.

Men på fredagen var Gary Oldman vänligheten själv när han tog emot på nybyggda Waldorf Astoria i Beverly Hills.

Hans goda humör lär bero på de fina vitsord han får för insatsen som Winston Churchill i andra världskrigsdramat, ”Darkest hour”.

Oldman, 59, har gått helt upp i rollfiguren och säger att han än i dag fascineras av mannen som styrde England under kriget mot Tyskland.

För att liksom understryka det bar han en Winston Churchill-nål på rockslaget.

Själv lärde jag mig faktiskt något av filmen. Jag visste inte hur nära England hade varit att kapitulera mot Tyskland.

Hade det inte varit för Churchills envisa motstånd hade kanske världskartan sett annorlunda ut i dag.

Här är trailern till ”Darkest hour”:

Har ägnat delar av helgen åt tv-intervjuer med bland andra den här mannen.

Kenneth Branagh har alltid varit supertrevlig när vi mötts.

Men bakom kulisserna råder det lite andra tongångar.

Först och främst bör det slås fast att Branagh var hur hygglig som helst när han tog emot på Beverly Hills-hotellet Four Seasons för att lansera ”Mordet på Orientexpressen”.

Filmen är en nyinspelning av Agatha Christie-klassikern från 1933. Den är gången är den stjärnspäckad med kändisar som Johnny Depp, Penelope Cruz, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe, Daisy Ridley och Judi Dench.

Hursomhelst föregicks tv-intervjun av en stunds väntan i hotellkorridoren. Där började jag snacka med en av personerna som arrangerade den tekniska biten.

– Jodå, sa han.

– Kenneth har varit någorlunda medgörlig så här långt.

På frågan om han inte alltid är det, skakade personen på huvudet.

– Men jag ska inte klaga. Jag har precis överlevt två dagar med Gerard Butler.

Han visslade och himlade med ögonen.

Det havererade samarbetet med skådespelaren i bioaktuella megafloppen ”Geostorm” måste ha gått ganska långt, för innan vi skiljdes åt, sa personen:

– Det känns som karma när bioresultatet matchar uppförandet.

I ”Blade runner 2049” slåss Ryan Gosling mot proffsbrottaren och kampsportaren David Bautista.

Men det var fajtscenen mot 75-årige Harrison Ford som gav honom huvudvärk.

Den gamle veteranen slog honom rätt på käften.

— Bautista är en nallebjörn. Det är Harrison man måste se upp med, säger Gosling med ett garv om olyckan som inträffade under en actiontagning.

Ändå är ”Blade runner” inget 36-åringen som Oscarsnominerades för fjolårssuccén ”La La land” skulle vilja ha ogjort.

– Jag hade aldrig gjort scifi förut. Och jag hade aldrig gjort film på den här nivån, säger han när han tar emot i ett mötesrum på hotellet Ritz Carlton i Los Angeles.

– Jag trodde det skulle bli mycket green screen. Men när jag kom till Budapest och besökte det som skulle vara en liten lägenhet hade de inte bara byggt lägenheten. När jag tittade ut genom fönstret hade de också byggt gatan utanför lägenheten och byggnaden på andra sidan gatan. De hade också skapat byggnaden i slutet av synfältet – med unika ljusmönster i varje fönster som speglade enskilda liv.

– Sen började det snöa.

Han skakar på huvudet, fortfarande imponerad över upplevelsen.

– Det visar nivån på hur långt regissören Denis (Villeneuve, reds anm) var beredd att gå för att uppnå sin vision.

– För oss som skådespelare betyder sånt väldigt mycket. Då känns det som om man inte behöver låtsas lika mycket.

Det tycks ha betalat sig. ”Blade runner 2049” har överlag fått bra betyg och Nöjesbladets recensent, Jens Peterson, ger den fyra plus.

– Filmen ställer viktiga moraliska frågor. Men det som är speciellt är att det inte handlar om robotar, cyborger eller AI, säger Gosling som till skillnad från sitt vanligtvis tillknäppta jag den här dagen visar sig ovanligt pratsam.

– Replikanterna ser precis ut som oss. De är skapade av oss, för att få oss att känna oss bättre. Enda skillnaden är hur de uppfattas.

I uppföljaren spelar Gosling polisen KDG.3-7, en ung blade runner. När han upptäcker en dold hemlighet försöker han spåra den sedan 30 år försvunne blade runnern Rick Deckard (Harrison Ford).

– Jag älskade originalet. Jag såg den när jag var tolv, tio år efter att den kom ut.

– Historien gjorde ett superstarkt intryck på mig. Därför var jag mycket spänd på hur de skulle utveckla storyn och ville veta vad som hände med den världen och de figurerna.

När vi når året då filmen utspelar sig kommer Gosling att vara nästan lika gammal som hans motspelare Harrison Ford är i dag.

– Jag vågar knappt tänka på hur jag kommer att se ut då, säger Gosling.

Han skrattar gott.

– Särskilt inte om Harrison fortsätter att slå mig i ansiktet.