Lanseringen av ”Dunkirk” rullades ut på lördagen.

Det är Christopher ”Batman” Nolans nya film om de avgörande händelse under andra världskriget.

Det är också Harry Styles skådespelardebut.

Det här är sannolikt överdriven information. Men ändå: Om någon levt på en annan planet de senaste åren är Styles – eller var – sångare och stjärna i pojkbandet One Direction.

Nu kör han solo.

Med förändringen följer också satsningen på Hollywood.

Styles kunde fått en tuffare start. Med filmer som ”Memento”, ”Dark knight”, ”Inception” och ”Interstellar” räknas Nolan till branschens bästa.

Vi pratar alltså räkmacka när Styles byter spår.

Ingenting verkar ha lämnats åt slumpen. Särskilt inte lanseringen. När han mötte medierna på Santa Monica Airport på lördagen var han – enligt en kollega – så mediatränad och ”programmerad” att han knappt svarade på en enda fråga.

– Oavsett vad ämnet handlade om kom han hela tiden tillbaka till hur bra Nolan hade behandlat honom på inspelningen och vilken underbar erfarenhet filmen hade varit, säger en av dem som träffade 23-åringen.

Inte särskilt rock ‘n roll, med andra ord. Men säkerligen rätt uppförande för den som vill klättra vidare i filmstadens tunnhudade och fåfänga värld.

Här är i alla fall trailern till ”Dunkirk”:

Kate Walsh spelade Addison Montgomery i fler än 160 avsnitt.

Rollfiguren var med i båda långkörarna ”Greys anatomy” och ”Private practice”.

Det är inte undra på att hon fått nog.

När jag träffade henne på ett Manhattan-hotell i New York häromdagen gjorde hon klart att traditionella tv-serier i de stora kanalerna går bort.

I stället vill hon göra film, teater eller kortare serier, som ”Fargo” och Netflixs ”13 reasons why”, där hon har en biroll.

– Det är inte det att jag är emot de stora kanalerna. Men att göra traditionella 22 eller 24 avsnitt är bara för mycket. Jag gjorde det i närmare tio år.

Nu skriver hon inte på något som sträcker sig över mer än en säsong.

– Att göra kortare serier och olika rollfigurer är kreativt mycket mer tillfredsställande.

Med sig under vår pratstund hade hon en plastbehållare lika stor som en hink.

– Det är min medelålders nappflaska, sa den 50-åriga skådespelerskan med ett skratt.

– När vi är klara här ska jag göra två teaterföreställningar. Då gäller det att se till att man har druckit tillräckligt med vatten.

Jaja, hon har ju inte spelat läkare för inte.

Här är trailern till ”13 reasons why”:

Det kan bli en karriär i Hollywood för Mikael Persbrandt, trots allt.

Den 50-årige skådisen har de senaste veckorna varit påtänkt för en rad världskända serier.

Det säger en person med insyn i Persbrandts USA-satsning till den här bloggen.

Att Persbrandts första steg i Hollywood inte föll lika väl ut som han hade hoppats på kan mer ha berott på lokal representation än brist på talang.

– De han hade förut gjorde ett skitdåligt jobb, säger källan.

Klart är i varje fall att Persbrandt bytt agent och att han nu ser ut att kunna ta klivet till USA – om han vill.

– Man skulle kunna kalla det här en nystart. Det börjar hända grejor nu, säger uppgiftslämnaren.

– Mikael har varit på tapeten för ”Homeland”, ”House of cards” och en brittisk spionserie.

Kanske får han extra draghjälp i vinter när den tredje delen av ”Hobbit” får USA-premiär.

Han har också chans att ingå i Danmarks Oscarsrepresentation. Dramat ”Someone like you”, där Persbrandt spelar huvudrollen, är en av tre danska filmer som gör upp om äran.

Carey Mulligan sjunger i bröderna Coens senaste film ”Inside Llewyn Davis”.

I folk-låten har hon bland annat hjälp av Justin Timberlake.

Efter premiären på Lincoln Center i New York i lördags kväll var vi många som tvivlade på om det verkligen var hon som sjöng i dramat och om hon ens kan sjunga.

24 timmar senare överbevisade hon oss på ett fullsatt Town Hall på Manhattan.

Carey, 28, känd från filmer som ”Wall Street 2”, ”An education” och ”Den store Gatsby”, imponerade med en soloinsats på konserten för samma film.

Jag vet att det knappt går att urskilja något på den sensationellt usla mobilbilden nere, men kvinnan i svart på scenen är faktiskt Carey.

Också hennes make, Marcus Mumford från Mumford & Sons, uppträdde. Det gjorde också bland andra Elvis Costello, Jack White, Patti Smith och Joan Baez.

Reaktionerna var klart blandade efter filmvisningen. Konserten får betydligt högre betyg än den filmatiserade historien om en folk-artist som vägrar kompromissa.

För en tid sedan skrev vi om kalabaliken kring NBC:s planer på att göra en miniserie om Hillary Clinton, något som fick republikaner att gå i taket eftersom den skulle ha premiär i tid till nästa presidentval och skulle kunna uppfattas som propaganda. Vi vet fortfarande inte om den miniserien, med Diane Lane i huvudrollen, verkligen blir av.

En liknande konflikt utspelar sig på andra sidan Atlanten. För en tid sedan rapporterade The Guardian att brittiska filminstitutets beslut att finansiera filmen ”Posh” kallas för politisk hämnd mot David Camerons regering inför 2015 års val i Storbritannien.

Bakgrunden till de sura minerna ser ut så här. De rufsiga herrarna på bilden här ovan är Cameron och Londons borgmästare, Boris Johnson. De är mer än kollegor, de är även gamla skolkamrater från Oxford. På den gamla goda tiden var de brölande medlemmar i Bullingdon Club, en exklusiv sup- och röjarklubb på Oxford. Deras (och andras) fylleeskapader uppmärksammades rejält häromåret i pjäsen ”Posh” (som dock inte direkt handlar om Cameron). Den ska alltså nu bli film – och konservativa parlamentsledamöter tycker inte att filminstitutet ska slänga pengar åt ett projekt som de kallar för propaganda och politisk hämnd eftersom Camerons regering tidigare har skurit ner bidragen till filmindustrin.

Att det är en film värd att satsa på råder det däremot inget tvivel om. ”Posh” är en hyllad pjäs och det är danskan Lone Scherfig som fått i uppdrag att regissera filmen. Hon gjorde ”An education” och får säkert till tidsdetaljerna. I huvudrollerna ser vi Natalie Dormer (”Tudors”), Max Irons (”White queen”) och Holliday Grainger (”Borgias”).

Foto: AP

John Malkovich är på Sverigebesök och dök i går upp på Kulturhuset i Stockholm för att prata om pjäsen ”The infernal comedy” som han spelar i kväll på Stadsteatern. Niclas Hammarström tog en bild för Aftonbladets räkning… och nog påminner stjärnskådespelaren om en viss legendarisk filmkritiker?

I natt firade Broadway-eliten sig själva i New York med en glittrande prisgala som även sändes på tv. Ur ett svenskt perspektiv är det kanske mest intressant att Peter Jöback, blott ett dygn efter insatsen under Madeleines bröllop, stod på scen för att spela Fantomen under hyllningen till musikalens 25-årsjubileum. Resultatet ser ni här ovan.

Men den verkliga underhållningen stod givetvis kvällens värd Neil Patrick Harris för, som fixade uppdraget för fjärde gången. Märkligt hur Oscar desperat försöker hitta en ny Billy Crystal (nu när Crystal själv inte riktigt levererar), medan Harris har både Tony och Emmy som i ett litet paket. Han är rolig, sjunger och dansar… kanske lika bra att han tar Oscar också?

Elakaste delen i öppningsscenen? När Harris tittar in i kameran och påpekar för Tom Hooper, regissören bakom ”Les misérables”, att på Broadway behöver man inga extrema närbilder för att bevisa att man sjunger på riktigt. I övrigt är det en oemotståndlig karusell som till och med slänger in Mike Tyson på ett hörn. Öppningsscenen är så pass genial att den får stående ovationer av en heltänd publik.

Vad gäller priser vann ”Kinky boots” för bästa musikal (och Cyndi Lauper för musiken) samt ”Vanya and Sonia and Masha and Spike” för bästa pjäs.

Jo, ni läser rubriken rätt. I lördags kväll avbröt Dame Helen Mirren sin pjäs i London där hon spelar drottning Elizabeth II, stormade ut ur teatern (tätt följd av Rufus Wright som spelar David Cameron) i full drottningmundering och skällde svärande ut ett koppel av homosexuella trumspelare som förde för mycket oväsen.

Mannen som ordnade paraden hade följande att säga:

– Det är inte mycket som chockar en i gayvärlden. Men att se Helen Mirren komma, utklädd till drottningen, svärandes, för att stoppa ens parad – det var något nytt.

BBC har detaljerna. Läs och njut. Den som vill se händelsen (förvisso på avstånd) kan kolla klippet ovanför. Gestikulerandet säger allt.

Pjäsen heter för övrigt ”The audience”. Nöjesbladets Jens Peterson har tidigare tipsat om den och andra teatersevärdheter i London här.

Foto: AP

De är tillbaka nu, Emmy- och Golden Globe-belönade ”Mad men”.

Efter 17 månader återkommer Don Draper, Roger Sterling, Lane Pryce och de andra i New Yorks reklambyråvärld till tv den 25 mars.

De första avsnitten damp nyligen ner i bloggens brevlåda.

I kväll är det stor galapremiär på Archlight Theatre i Hollwood.

Den som är i stan, vill följa gycklet och kanske se några kändisar kan bege sig till biografen på Sunset Boulevard i korsningen av Vine.

Röda mattan börjar vid 18-snåret.

På kanalen AMC är det nervöst. Somliga befarar att fansen tröttnat och följer andra serier.

Farhågorna bygger på det som drabbade ”Sopranos” – en annan serie som tog långa sändningsuppehåll.

Den som har två timmar över och vill se Hollywoods elit kämpa för homoäktenskap kan sätta sig bekvämt och avnjuta det här klippet.

För endast en kväll samlades i går storheter som George Clooney, Brad Pitt, Kevin Bacon, Martin Sheen, Jamie Lee Curtis och många andra i Wilshire Ebell Theatre i Los Angeles. Där framförde de pjäsen ”8”, skriven av Dustin Lance Black (som skrev ”Milk” och ”J Edgar”). Den är baserad på en verklig händelse, nämligen de domstolsförhandlingar som försökte döda Kaliforniens förbud mot homoäktenskap.

Jag har inte orkat se hela pjäsen. I första hand är den här liveföreställningen en politisk markering och kanske inte stor underhållning, varken som teater eller stjärnskådning. Men det är för en god sak och den som ändå är nyfiken på hur alla stjärnorna klarar sig i det här livesammanhanget är det bara att ta en titt.