Arkiv för tagg carey mulligan

- Sida 1 av 1

Med Garrett Hedlund, Carey Mulligan och John Goodman i New York

av Magnus Sundholm
Central Park1

Jobb på dagen, kändisfest på kvällen.

Efterfest på natten…

I helgen har bloggen sannerligen bränt ljuset i båda ändar.
Men turen till New York har inte bara varit förkastliga dekadenser.

Det någorlunda humana arbetsschemat gjorde att det till och med blev en promenad i Central Park.

Efter upprepat nattligt stök friskade det upp lungorna likt en syrepipa på O2-hak i smoggiga Los Angeles.

Vem kunde ana att USA:s östkust skulle förföra som Manhattan vanligtvis bara kan förföra i maj?

Central Park2

Sol fyra dagar i rad, drygt 20 grader och ljumma vindar.

Det var så vackert att till och bröderna Ethan och Joel Coen bjöd på ett leende efter premiären på deras ”Inside Llewyn Davis”.

Resan tjuvstartade redan på torsdagen med en middag på Gordon Ramseys inne på London Hotel och ett kortare stopp på Soho House.

Fredagen ägnades (återigen) åt ”Captain Phillips” innan förfesten började med en stekarmiddag på Porter House och fortsatte med en galafest för New Yorks filmestival på Harvard Club.

Stället är precis vad som kan förväntas. Högt i tak, tunga ekmöbler och stora tavlor av gubbar i kostym.

Tack och lov var gästerna inte representativa för lokalen.


Party2

Söndagen berättade regissören Paul Greengrass om sin första film med Tom Hanks medan tre lite blyga somalier nu boende i Minnesota fick känna på hur det är att vara filmstjärnor.

Trion som aldrig skådespelat tidigare porträtterar somaliska kapare i filmen.

Samma kväll fortsatte jobbet med folkmusik-dramat ”Inside Llewyn Davis” på Alice Tully Hall innan det bar av till efterfesten på en kinakrog, Shun Lee West.

Där hade Garrett Hedlund lugnat premiärnerverna med ett par cocktails medan Oscar Isaac – oväntad och okänd huvudrollsinnehavare i filmen – gick runt med ett boulevardbrett leende och bara mös.

John Goodman – som likt Hedlund har en märklig roll i filmen – smörjde länge kråset i ett bås.

Söndagen började med frukost med Carey Mulligan, följd av nykomlingen i ”Boardwalk empire”, Jeffrey Wright, samt huvudrollsinnehavaren Steve Buscemi.

Innan vi släpptes ut i eftermiddagssolen hanns det också med en pratstund med Lucy Liu, en gång i ”Ally McBeal” och ”Charlies angels”, nu Sherlock Holmes sidekick i ”Elementary”.

Men trots alla middagar, premiärer och kändisar var det kvällen som slutade med den här bloggens bästa konsertupplevelse på mycket, mycket länge.

På uppdrag av bröderna Coen, helt i filmens anda, arrangerades showen av producenten och en gång Bob Dylans gitarrist T-Bone Burnett.

Han hade dammat av gamla folkmusik-legendarer som Joan Baez och Patti Smith, förstärkt med Jack White och föryngrat med Marcus Mumford och Punch Brothers.

Vi hade förvarnats om att konserten skulle pågå i tre timmar och tippade att vi skulle dra halvvägs. Men det var så imponerande att vi när det var över stod och ropade på mer.

Konsert

Legendarerna och de namnkunniga får ursäkta. Bäst under kvällen var sångerskan Rhiannon Giddens.

Efteråt bussades vi till efterfesten på the Bowery dit Baez och några av de andra musikerna också sökte sig.

Där dröjde det inte länge förrän de började jamma vid elstaden i trädgården.

Först när Manhattans gator nästan gapade tomma i neonljuset tog vi oss hemåt – trötta, omtumlade, men med en känsla av att ha fått vara med om något unikt.

Dubbelt upp för Carey Mulligan

av Magnus Sundholm
inside llewyn davis3

Carey Mulligan sjunger i bröderna Coens senaste film ”Inside Llewyn Davis”.

I folk-låten har hon bland annat hjälp av Justin Timberlake.

Efter premiären på Lincoln Center i New York i lördags kväll var vi många som tvivlade på om det verkligen var hon som sjöng i dramat och om hon ens kan sjunga.

24 timmar senare överbevisade hon oss på ett fullsatt Town Hall på Manhattan.

Carey, 28, känd från filmer som ”Wall Street 2”, ”An education” och ”Den store Gatsby”, imponerade med en soloinsats på konserten för samma film.

Jag vet att det knappt går att urskilja något på den sensationellt usla mobilbilden nere, men kvinnan i svart på scenen är faktiskt Carey.

Också hennes make, Marcus Mumford från Mumford & Sons, uppträdde. Det gjorde också bland andra Elvis Costello, Jack White, Patti Smith och Joan Baez.

Reaktionerna var klart blandade efter filmvisningen. Konserten får betydligt högre betyg än den filmatiserade historien om en folk-artist som vägrar kompromissa.

Mulligan1

Shame eller inte?

av Stefan Hedmark
shame-michael-fassbender_610.jpg

I dag har ”Shame” svensk biopremiär, ett drama om sexmissbruk i regi av Steve McQueen som gjorde IRA-rullen ”Hunger” härom året. 

Hedmark är FÖR:

1aee2dd534d61829.jpegDet måste vara något med Michael Fassbenders kropp som triggar regissören McQueen. I två filmer har han nu ägnat sig åt att plåga den (såväl som Fassbenders sinne) på alla sätt och vis. Det finns snart heller inte en skreva eller millimeter av stjärnans kropp som biopubliken inte fått se i ”Hunger” och ”Shame”.

Förra gången handlade det om hungerstrejk, nu är det sexmissbruk som avhandlas. När huvudkaraktären Brandon inte sitter och fyller jobbdatorn med de grövsta porrsajterna cruisar han runt på stan och letar efter ligg. Han är dessutom en trogen kund hos en eskortfirma. När så hans syster (Carey Mulligan) tvingar sig in i hans liv eftersom hon saknar en lägenhet (och har rätt så stora behov själv, fast av en annan natur), vänder det upp och ner på Brandons liv.

Jo, visst är det ett missbrukardrama som alla andra. Men McQueen har en förmåga att verkligen krypa in under skinnet på Brandons beteende och fånga hans misär – han är verkligen fast och det tvingas vi också bli, medan de mekaniska orgierna pågår. Fassbender och Mulligan är dessutom rörande ihop.

Sundholm är MOT:

53a0fc4046503443.jpegTemat är intressant. Och filmen är inte oviktig. Men den berör aldrig på djupet. Kanske beror det på den kyla Fassbenders sexmissbrukande rollfigur visar. 

Tänker när jag ser den mest på vad skådespelare i dag måste gå igenom om de vill slå sig fram i Hollywood. ”Shame” är scener med – och om – porr. Det är modigt, såklart. Och till en början kittlande. Men bristen på beröring gör efter ett tag att det bara blir trist.

Jag säger som författaren Bret Easton Ellis, som skapade iskyla i ”American psycho”. ”Filmen hade varit bra mycket obehagligare om Brandon faktiskt hade gillat sexet.”

Foto: Film4

Sida 1 av 1

Instagram

Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB