Arkiv för tagg david yates

- Sida 1 av 0

5 skäl att älska Harry Potter-filmerna

av Stefan Hedmark

Okej, älska är kanske att ta i. Men jag jobbar ju trots allt på en kvällstidning.

”Harry Potter” är inte riktigt Sundholms grej, men jag är svag för filmerna. Det finns all anledning att bli lite nostalgisk och titta tillbaka på vad det är som har gjort dem så pass sevärda under ett decennium. 

Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint

När de tre barnen valdes ut att gestalta Harry, Hermione och Ron var de bara i tio-elva-årsåldern. Redan från början stod det klart att vi skulle följa deras uppväxt under ett helt decennium framöver, från oskuld till det vuxna livets mörker, som i böckerna. På sätt och vis har det varit ett sjukt projekt, särskilt för dem. Deras uppväxt har varit tudelad, den fiktiva förevigad på film, den verkliga påverkad av den berömmelse och de pengar som den fiktiva har gett. Men det har ändå varit tydligt att upplevelsen har varit positiv för dem – och det är lätt att bli lite sentimental när man ser featuretten i klippet ovanför. 

harry-potter-and-the-order-of-the-phoenix-20070622072328923_640w.jpg

Magin i miljön

Att se ”Harry Potter”-filmerna är inte som att att ta sig en mörk pint. Det är vad Mike Leighs och Ken Loachs filmer är till för. Det är snarare att ta sig en stadig kopp te och sjunka in i en brittiskt belevad värld där även den ultimata ondskan, Voldemort, har en slags djävulsk elegans. Miljön har stått sig genom alla filmer och fyra olika regissörer, säkert tack vare producenten David Heymans fasta handlag. De datoranimerade effekterna, färgstarka kostymerna, murriga Hogwart-salarna, gråsvarta uppgörelserna med Voldemort, de böljande gröna fälten vid quidditch-planen… det är en värld som har vuxit fram med diskreta förändringar genom åren.

Alan Rickman och Robbie Coltrane

Från oskuld till vuxet mörker, var det ja. Vad representerar det bättre än Alan Rickman som den diaboliske Snape och Robbie Coltrane som den gemytlige skägglurken Hagrid? Det är Hagrid som blir Harrys första möte med Hogwart, en vänlig kraft som står vid hans sida under de första kollisionerna med Voldemort. När ondskan bryter loss helt och hållet tar Snape över allt mer. Rickmans syrligt välartikulerade repliker skär som diamant genom glas medan Coltranes bullrande personlighet är något att hålla i när det blåser snålt.

aph_5.jpg

Den pigga femman

Något man alltid har kunnat klaga på är att filmerna följer sin formel på ett rätt förutsägbart sätt. Det gjorde för all del även ”Harry Potter och Fenixorden” (2007), seriens femte del. Men filmen är ändå en favorit för mig. Imelda Staunton anlände som den förtjusande thatcherska, genomonda Dolores Umbridge, ny boss på Hogwart. Av alla äss inom den brittiska skådespelareliten som har undervisat på skolan är hon en speciell juvel, rolig och skrämmande. Hon representerade en ny fräschör i serien, så pass väl förvaltad av regissören David Yates att han även fick göra resten av filmerna. 

Musiken

Det är omöjligt att tänka på filmerna och inte få John Williams melodislinga i huvudet. Mannen som gav oss musiken till ”Hajen”, ”Indiana Jones”, ”Star wars” och ”Superman” kunde givetvis även leverera ett minnesvärt tema för Harry Potter. Hans insats kanske är lite väl sockersöt för vissa smaker… men filmerna han skrev för var trots allt de tidiga, ljusare. Det är ändå rätt talande att de senare kompositörerna har kämpat för att få till en egen ton – och i stort misslyckats.

Foto: Warner

Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Felix Blom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB