Arkiv för tagg denzel washington

- Sida 1 av 1

Mina nya kändis-polare

av Magnus Sundholm

jonahJag fick ett gäng nya kompisar i dag.

Det var inte vilka som helst:

Jonah Hill, Mandy Moore, Denzel Washington, Mel Gibson, Hugh Grant och John Travolta.

Bland andra.

mandy-mooreDet sker varje år vid den här tiden. Men det är lika lustigt varje gång. Ja, det är förstås inte samma namn som återkommer, men att vakna en morgon i december och ha mejlboxen fylld av tacksamhet och hälsningar hör sannerligen inte till vanligheterna. 

Än mindre vanligt är det att de värmande orden kommer från kändisar.

Oftast är det i stället läsare som hör av sig. Många gånger har de på fötterna. Det kan vara ett stavfel, en namnförveckling eller något missförstånd. De kvinnliga läsarna är vänligast. Killarna är argare. Argast är de som författat sina alster efter midnatt, svensk tid.

gibsonJa, ni fattar.

Men nog om det. Nu tappade jag tråden.

I går fick jag i stället höra att jag är en hyvens kille, att jag har förgyllt vederbörandes dag och att jag gjort någon mållös.

Det är bara en del av berömmet.

denzelNu är jag inte så galen att jag låter egot blåas upp till Donald Trump-nivåer.

Det är trots allt bara smicker.

Men jag kan inte låta bli att dra åtminstone lite på smilbanden när smickret kommer från kändisar som i offentlighetens ljus gör klart att de antingen är A: För fina för att slicka uppåt, eller B) Att det inte går att tävla i skådespeleri.

Gosse, om folk bara visste hur det fjäskas bakom kulisserna.

Att det trots allt fjäskas handlar så klart om Golden Globe-priserna som delas ut i januari.

American Crime Story: The People v. O.J. Simpson Ð Pictured: John Travolta as Robert Shapiro. CR: FX, Fox 21 TVS, FXP Premieres on FX, early 2016

I går tillkännagavs våra nomineringar.

Name-droppingen i början av den här texten är bara några av de kändisar som har chans att ta hem en statyett.

Därav tackmejlen och de fina orden.

hughDet är bara när man öppnar ett mejl där ämnesraden lyder ”THANK YOU”, som man ibland får lite ont i magen.

Det sker när man trots nomineringen inte röstat på personen i fråga…

Själv tycker jag att det var synd att ”En man som heter Ove” inte uppmärksammandes, inte minst med tanke på hur bra den går här i USA. Men komedier har alltid svårt att få gehör på prisgalor.

oveSen tyckte jag även att Martin Wallström i ”Mr Robot” borde varit värd en nominering. Men det är kanske för att jag ser på saken med patriotiskt blågula brillor?

När skådisarna (hjälp) får bestämma

av Magnus Sundholm
Pictured (l-r): Denzel Washington (Troy Maxson) & Stephen McKinley Henderson (Bono)

De kallas vanity projects.

Benämningen är ett annat namn för narcissistiska stjärnors drömprojekt.

I branschen vet alla att de kommer att förlora pengar.

denzel2

Ändå får de göra dem då och då.

Denzel Washingtons ”Fences” är det senaste exemplet.

Från början var ”Fences” en Broadwaypjäs som Denzel medverkade i 2010. Den fick bra kritik och har nu blivit film.

Handlingen utspelar sig i Pittsburgh på 1950-talet och kretsar kring en familjefar och före detta baseballstjärna som nu försörjer sin klan som sophämtare.

denzel3

Allt sker i princip i familjens hus och på bakgården.

Jag såg ”Fences” häromdagen och den börjar mer eller mindre med en monolog på 25 minuter som är så ointressant och ovidkommande att man bara vill lämna salongen.

När historien väl tar fart återstår bara en halvtimme av den två timmar och 19 minuter långa historien.

Vem förutom huvudpersonen själv tycker att långa, sluddriga monologer bäddar för en bra film?

Någon beskrev elakt filmen som skådespelareonani och det ligger inte långt från sanningen.

Eller som en vän uttryckte det häromdagen:

– Jag bestämde mig att inte se filmen när jag såg trailern. Viola Davis vredesutbrott med snoret rinnande nerför ansiktet är varken trovärdigt eller bra skådespeleri. Ingen forsätter prata när snoret rinner in i munnen och ner över halsen. Man torkar reflexmässigt bort det. Men här sparas det tydligen inte på något.

viola-davis

Att kändisar som Denzel ändå får igenom projekten handlar om deras dragningskraft vid biljettkassorna.

För att behålla relationen med stjärnan tar filmbolagen en förlust på ett sånt här projekt för att i utbyte få hans namnunderskrift på minst ett par, kommande popcornrullar.

De räknar helt kallt med att vinsterna på de är betydligt större än förlusten på den här.

 

Här är fem av de mest kända (och vedervärdigaste) vanityprojekten:

5) By the sea – Angelina Jolie och Brad Pitt (2015):

jolie

Pitt super och Jolie stirrar dött framför sig. Biopubliken har ännu tristare i den här förfärliga historien som Jolie skrev och sedan regisserade på parets smekmånad. Äktenskapet dog mindre än två år senare.

4) Swept away – Madonna & Guy Ritchie (2002):

madonna

Madonna hade gjort ”Evita”, Ritchie ”Lock, stock and two smoking barrels” och ”Snatch”.

Tillsammans fick de för sig att göra en nyinspelning av en gammal klassiker. Det eländiga resultatet får Madonna att framstå som elak och träig och sätter punkt för hennes filmkarriär.

3) The Postman – Kevin Costner (1997).

costner

Han var visserligen i trubbel efter ”Waterworld” men det hade inte hans ego fattat. När det i slutet av den här erbarmliga filmen reses en staty över hans rollfigur – en brevbärare – dör Costners karriär som filmstjärna.

 

2) After earth – Will och Jaden Smith (2013):

will2

I 15 år hade Will Smith hade varit en av Hollywoods mest populära skådisar. I ett utslag av omtanke och nepotism fick han för sig att han skulle ge sin son skjuts mot stjärnorna. Men försökt är sanslöst trist och när Sony skulle marknadsföra historien under ett PR-event i Cancun visades inte ens filmen för de inbjudna gästerna.

1) Battlefield earth – John Travolta (2000):

travolta

Med filmatiseringen av scientologigrundaren Ron L Hubbards roman hoppades Travolta dels fånga scifi-fansen, dels locka nya medlemmar till sekten. Men historien var uselt regisserad, uselt spelad, odugligt klippt och bjöd bara på billiga specialeffekter.

Resultet blev storslam i det årets kalkongala.

Sam Smith – med rätt att efterfesta

av Magnus Sundholm

RyanDet börjar återgå till det normala nu.

Men det tog nästan en hel dag.

Bestående minne från den 73:e Golden Globegalan på söndagskvällen var Sam Smiths vilda firande och Channing Tatums svettiga dans på Instyles efterfest.

BrieNi vet hur det brukar se ut. Någon bärgar en trofé och uppträder sådär moget och städat. Som mest blir det kanske ett leende och en kort segergest i luften. Sen överlämnas statyetten till någon hantlangare innan det bär av ut i natten.

Smith.pgSån var inte Sam Smith. Den 23-årige britten jublade högt, kramade om alla han såg och dansade iväg med statyetten högt i ena handen och en drink i den andra. Efter honom inne i Beverly Hiltons korridorer följde ett långt tåg av unga killar och tjejer som ville dela glädjen.

I dunklet på Instyle blev det sannolikt mer än en cocktail för sångaren som hade belönats för Bondtemat till ”Spectre”. Och där, omgiven av massor av kompisar, skruvades cirkusen upp ytterligare ett varv.

DenzelNär någon ville ta en bild stoppade Smith toppen på statyetten i munnen i något som skulle kunna ses som – ja, ni vet.

I dag dök den bilden upp på TMZ.

Smiths ögonvitor var röda.

Men visst har en 23-årig vinnare rätt att fira.

AliciaSverige var också välrepresenterat på galan. Alicia Vikander var på plats. Hon var nominerad i två klasser. Jag tyckte att hon borde ha varit given för ”Ex-machina” och lätt gjorde en bättre insats i ”The danish girl” än vad Kate Winslet gjorde i floppen ”Steve Jobs”, men hon gick tyvärr lottlös från tillställningen.

MalinEn som inte hade var med och slogs om priserna var Malin Åkerman, men hon glänste ändå på röda mattan och festade sedan sent på galans efterfester.

MartinBäst gick det för Martin Wallström, vars serie ”Mr Robot” vann bästa drama och Christian Slater bästa biroll.

SlaterEn som inte vann något men firade ändå var presentatören Channing Tatum.

Channing2Tillsammans med hustrun Jenna Dewan-Tatum höjde de ensamma temperaturen på dansgolvet framför DJ-båset. Stjärnan öste på, snedluggen for fram och tillbaka och svettpärlorna i hans panna blänkte i skenet från takets spotlights.

ChanningNyfikna strömmade till, som det alltid gör när stjärnor är inblandade. Men i stället för selfies och videofilmande hakade folk på och snart gungade hela golvet i takt med det berömda paret och de tunga rytmerna.

Det är precis så en lyckad fest ska vara.

 

Skyfall dominerar, nu även i USA

av Stefan Hedmark

De är lite efter i USA. ”Skyfall” hade premiär först i fredags, men å andra sidan är ju den amerikanska biomarknaden superstark i sig. Den 23:e Bondfilmen har redan dragit in nära 2,9 miljarder kronor världen runt. Under helgen beräknas det amerikanska tillskottet landa på 592 miljoner kronor, enligt Entertainment Weekly. Det är den största premiären för en 007-rulle i USA… och man undrar lite stillsamt hur det överhuvudtaget var möjligt att producenterna fick slita som djur för att få ihop budgeten. Borde inte vara så svårt? Även förra filmen, ”Quantum of solace”, gav en totalvinst på cirka 2,6 miljarder kronor i jämförelse med den uppskattade budgeten.

På andra plats ligger förra veckans etta, Disney-filmen ”Röjar-Ralf”, och på tredje plats hyllade alkoholistdramat ”Flight” med Denzel Washington.

Intressant också att nämna ”Lincoln”. Steven Spielbergs epos hade en blygsam premiär i endast 11 biografer i USA men lyckades ändå dra in cirka 6 miljoner kronor. Räkna med att filmbolaget kommer att satsa större på filmen, som dessutom fick lysande recensioner och är en klar Oscarsfavorit.

Foto: United Artists

Disney levererar… och Zemeckis gör comeback

av Stefan Hedmark

Animerade Disney-filmen ”Wreck-It Ralph” (som på svenska kommer att heta ”Röjar-Ralf”) vann som väntat helgens strid om topplaceringen på amerikanska biotoppen. Filmen, som handlar om en skurkfigur i ett gammalt arkadspel som drömmer om att bli en hjälte, väntas dra in 321 miljoner kronor och står sig mycket väl i jämförelse med tidigare års animerade novembersläpp.

Som en kontrast står biotoppens tvåa, ”Flight”, som beräknas ta 154 miljoner. Filmen är ett vuxnare drama om en alkoholiserad pilot (Denzel Washington) – och regissören Robert Zemeckis första icke-animerade film sedan ”Cast away” (2000). De senaste åren har han ju grävt ner sig i ett motion capture-träsk med mediokra ”Polarexpressen”, ”Beowulf” och ”En julsaga”. Förmodligen är ”Röjar-Ralf” mer underhållande än någon av dem.

Mean streets i LA

av Magnus Sundholm
220px-End_of_Watch_Poster.jpg

Äntligen.

Efter en rad sega festivalfilmer dyker en liten pärla som den här upp.
Jake Gyllenhaal gör ett imponerande jobb. Minst lika bra som hans poliskollega i Los Angeles hårda South central-distrikt är Michael Pena.

Filmen är gjord i dokumentärstil och inspelad i de kvarter där den utspelas.

Om det känns lite ”Training day” över historien kan det bero på att regissören David Ayer var med och skrev filmen där Denzel Washington spelade huvudrollen.

”End of watch” imponerar än mer med tanke på att den gjordes för cirka 50 miljoner kronor. Det är väl ungefär vad Will Smiths trailer gick loss på i ”Men in Black III”.

Whitney Houston hade en film kvar

av Stefan Hedmark
whitney_houston_sparkle.jpg

Whitney Houston är död och största fokus under de närmaste dagarna kommer att ligga på hennes musik. Men trots att hon gjorde få roller på film lyckades hon ändå göra ett stort intryck även där. Faktum är att Houston var på väg att göra comeback med filmen ”Sparkle” i höst (där hon spelar showbiz-morsa), hennes första framträdande på vita duken sedan 90-talet.

”Sparkle” är en nyinspelning av en film från 1976 som inspirerades i sin tur av berättelsen om hur The Supremes bildades. Den nya filmen kommer att utnyttja Curtis Mayfields ursprungliga musik, men också ha nya låtar av R. Kelly. I rollistan finns även Cee Lo Green och ”American idol”-vinnaren Jordin Sparks.

Här är en påminnelse om Houstons filmkarriär:

Komediserien ”Gimme a break” gick sex år i USA och det var här Houston syntes första gången på tv. Det är en kort scen (med en kortklippt Whitney) som spelades in ett år innan hon slog igenom stort med albumet ”Whitney Houston”.

Coca-Cola lockade med pengar. Houston gjorde flera reklamfilmer för läskeblaskjätten på 80-talet, som den här där hon sjunger ”Just for the taste of it”. På 90-talet gjorde hon reklamfilmer för telebolaget AT&T.

Men sedan var det ju ”Bodyguard” (1992). Kevin Costner hade uppnått sin topp som sexsymbol (härefter gick det bara nedåt) och parades ihop med Houston som marknadsfördes på ett briljant sätt. Dels hade hon flera nya bra låtar att framföra i filmen, inte minst en viss Dolly Parton-cover. Dels var hon faktiskt bra i sin roll och filmen blandade romantik och action på ett sätt som få tonåringar kunde motstå.

”Bodyguard” var en ohämmat stor framgång, men även ”Hålla andan” (1995) drog in mycket grönt i kassan. Forest Whitaker regisserade den här rätt simpla komedin om fyra kvinnor och deras kärleksbekymmer. Trailern har en speaker som låter som Barry White, så målgruppen är tydlig…

Det blev mer romantik. Följande år matchades hon med Denzel Washington i ”The preacher’s wife”. Kritiken var rätt sval, men även den här filmen blev en mindre hit. Nog kunde Houston fortfarande locka biobesökare – särskilt om hon fick sjunga. Den här filmen lyfte fram henne som gospelsångerska.

Sedan blev det tillbaka till tv för Whitney. I en musikalversion av ”Askungen” 1997 spelade hon en god fé som givetvis fann tillfällen att dra av ett och annat nummer av musikalgiganterna Rodgers & Hammerstein. Det blev hennes sista film – innan vi alltså får ta farväl av henne i höstens ”Sparkle”.

Foto: TriStar

Espinosa mot Hollywoods höjder

av Magnus Sundholm
safe_house_ver4.jpg

Bloggen förhandsser Daniel Espinosas regi-debut i Hollywood, ”Safe house”, och kan inte annat än att lyfta på hatten.

Den svenske ”Snabba cash”-regissören har gjort en tät och actionpackad thriller.

Denzel Washington är i ”Training day”-form och Ryan Reynolds visar en sida vi knappt visste att han hade.

Espinosa kastar också in sina kompisar, Fares Fares och Joel Kinnaman, i CIA-storyn som utspelar sig i Kapstaden.

Fares har bara ett par repliker men är stenhård som återkommande torped. Kinnaman gör heller ingen besviken i sin begränsade roll i filmens slutskede.

Reaktionerna vid förhandsvisningen var så positiva att Espinosa kan bli Sveriges nya stjärnregissör i Hollywood

Actionstänkare av svenska Hollywoodregissörer

av Stefan Hedmark

Det går bra nu. Åtminstone för svenska skådespelare och regissörer som vill satsa utomlands. Den senaste veckan har trailers släppts för två amerikanska filmer som är regisserade av svenskar. 

Daniel Espinosa, som gjorde ”Snabba cash”, har regisserat ”Safe house”. Det är en verklig chans för honom med tanke på den rollistan – Denzel Washington, Ryan Reynolds, Brendan Gleeson, Vera Farmiga, Sam Shepard… Snygg och spännande trailer. Håller inte manuset lär Denzel bära filmen på egen hand.

Svensk biopremiär: 17 februari.

Måns Mårlind och Björn Stein kämpar vidare i Hollywood. Deras första film efter svenska ”Storm” och ”Snapphanar” blev en thriller med Julianne Moore, ”Shelter”. Den släpptes dock aldrig på bio i USA. Nu har de anlitats för att blåsa nytt liv i ”Underworld”-serien. Den fjärde filmen har undertiteln ”Awakening” och den här gången blandar sig människor i den eviga striden mellan vampyrer och varulvar. Kate Beckinsale återvänder i huvudrollen, men filmen får tyvärr klara sig utan Michael Sheen och Bill Nighy, som var med i de tidigare filmerna.

Svensk biopremiär: 2 mars.

Sida 1 av 1

Instagram

Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB