Det är inte lätt att följa i samma fotspår som Marilyn Monroe, Marlene Dietrich och Grace Kelly. Men med hjälp av datortrolleri möter Charlize Theron de klassiska glamourgudinnorna i en reklamfilm för Dior som släpps i dagarna. Filmen är regisserad av Jean-Jacques Annaud, som tidigare har gjort bland annat ”Rosens namn” (1986) med Sean Connery.

The Hollywood Reporter noterar att det är andra gången som Monroe gör reklam för parfym från andra sidan graven. Redan 1987 var Chanel framme och tricksade med specialeffekterna.

Jag tittade några minuter på TV4:s sändning av bröllopet i Monaco idag. Kommentatorn Elisabeth Tarras-Wahlberg noterade att där kommer storpotäten av Luxemburg… och där saknas Carla Bruni vid Sarkozys sida… och hoppas att männen med hattar har hyfs nog att ta av sig dem sedan.  Tämligen segt.

Jag kunde bara tänka på Grace Kelly, furst Alberts mor. Hon var ju Hollywoodstjärnan som gav upp karriären för furst Rainier och Monaco. Det var i sanning en förlust för drömfabriken. Alfred Hitchcock var svag för blondiner och det var få av alla kvinnliga stjärnor han anlitade för sina filmer som kunde matcha Kelly. Hon må ha vunnit en Oscar för ”Mannen du gav mig” 1954, men det är thrillermästarens ”Slå nollan till polisen”, ”Fönstret åt gården” samt ”Ta fast tjuven!” som cementerade hennes stjärnstatus. Klippet ovanför är en klassisk scen ur ”Fönstret åt gården” där hennes inledande kyss av James Stewart filmas på ett sätt som ser nästan hotfullt ut. 

Det är så här man vill minnas Grace Kelly. Inte som en prinsessa som fjättrades fast i ett ointressant liv som europeisk kunglighet, enligt ryktena hårt styrd av sin make.