Duellen: Hobbit
av”Hobbit: En oväntad resa” har svensk biopremiär i morgon. Regi: Peter Jackson. I rollerna: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage. Handling: Den äldre Bilbo Baggins minns tillbaka när han var ung och blev övertalad att följa med Gandalf och 13 dvärgar på ett äventyr för att få tillbaka allt guld som en drake tagit i beslag.
Hedmark:
Kanske ska man helst undvika att se den här filmen med den omtalade nya tekniken som visar 48 bildrutor i sekunden. Bilden blir superskarp och 3D:n skapar ett fint djup… men alltför ofta ser det för ”slipat” ut, lite som en hemmafilm i hd. Magin försvinner, helt enkelt. Men det största problemet med ”Hobbit” är speltiden – de här två timmarna och 45 minuterna flyger inte fram. Mycket tid går åt till munterheter med de tokroliga 13 dvärgarna.
Men man väcks ur sin slummer några gånger, särskilt när stenjättarna anfaller i en scen och Gollum dyker upp för en gissningslek med Bilbo. Martin Freeman är dessutom helt rätt som en yngre Ian Holm och det är kul att se Christopher Lee som Saruman igen. Han må vara 90 år, men ser piggare ut än vad nästan 20 år yngre Ian McKellen gör ibland.
Bäst i filmen: Just scenen med stenjättarna kittlar fantasin och skapar en hisnande spänning som hade behövts i många andra scener.
Sundholm:
Tar man sig bara igenom den rätt sega inledningen bjuder ”Hobbit: En oväntad resa” på ett hisnande äventyr. Scenerna med Gollum och stenjättarna står i en klass för sig. Men även de efterföljande händelserna längs vägen visar att Peter Jackson fortfarande vet exakt hur en actionscen ska spelas in.
I Martin Freeman har han dessutom funnit en perfekt Bilbo Baggins.
Betyget hade blivit högre om det inte varit för inledningen och ”looken”. Det tar tid att vänja sig vid tekniken som inte sällan för tankarna till hemvideo.
Bäst med filmen: Tolkien skrev boken för barn. Jacksons version är för vuxna.