”The purge” har svensk biopremiär i dag. Regi: James DeMonaco. I rollerna: Ethan Hawke, Lena Headey, Max Burkholder. Handling: Några år in i framtiden har en revolution skett i USA. Nästan allt våld har försvunnit, men en natt om året sker The purge, ett tillfälle för alla medborgare att begå vilka våldsdåd de vill utan att riskera efterföljder.
Hedmark:
Vi följer en välmående medelklassfamilj i förorten som liksom alla andra ”goda” amerikaner i denna framtidsskildring stödjer tanken bakom The purge eftersom denna natt av utrensningar tunnar ut leden bland brottslingar. Men de deltar inte själva i slaktandet utan låser in sig i huset och förlitar sig på tunga säkerhetssystem som ska hålla all blodsspillan på ett betryggande avstånd från dem.
Det lyckas inte så bra. Men det anade ni. Filmen utvecklas snart till en korsning av 70-talsklassikerna ”Attack mot polisstation 13” och ”A clockwork orange” – och det är bra fart, inte minst när en samling hånflinande, blodtörstiga slynglar försöker ta sig in i huset på jakt efter en hemlös man som de vet gömmer sig där inne.
Det är ett guilty pleasure. Men också rätt svårt att köpa, särskilt när filmen blir så pass förtjust i sitt upplägg att den vill få oss att ta det på allvar. Och det går inte. Handlingen utspelar sig lite för nära vår egen tid för att vi ska tro på att det amerikanska samhället plötsligt förvandlats till en iskall fascistsekt.
Bäst i filmen: Katt- och råttaleken mellan Ethan Hawke, hans familj och inkräktarna i filmens andra halva.

Sundholm:
Idén är inte så dum. På pappret.
Men efter en halvtimme är det originella konceptet förstört av billigt våld och logiska manushål lika stora som månkratrar.
Regissören James DeMonaco hade höga ambitioner när han inledde projektet. Bland annat var han ute efter att ge den amerikanska vapenlobbyn en rejäl känga. För att sånt ska funka måste man veta vad man håller på med. Den här historien faller tyvärr platt på flera plan.
Bäst med filmen: Ethan Hawke i rollen som självgod försäljare av säkerhetssystem och – så småningom – panikslagen familjefar.
