Inför kickoffen på de sju sista och avslutande avsnitten av långköraren ”Mad men” ställs det till med party.
Häromdagen damp inbjudan till en fancy bal ner i brevlådan.
Tv-bolaget bakom den prisbelönta långköraren kallar tillställningen ”The Black and Red Ball”.
Festen arrangeras i Dorothy Chandler Pavilion i downtown Los Angeles, bara ett stenkast från tv-studion där seriens Don Draper, Peggy Olson och Roger Sterling kedjeröker medan de skapar reklamkampanjer.
Skulle ju ha varit hemma i kväll och kurerat tidsomställningen från Londonresan i kväll.
Men det var innan inbjudningen till Dominicks gjorde sig påmind i mejlboxen.
Det var tur att jag orkade trotsa den blygtunga tröttheten. För hur ofta hamnar man vid samma bord som halva familjen Draper?
Både Jon Hamm och January Jones i ”Mad Men” var på plats på restaurangen i West Hollywood.
De hade inte setts på ett par månader och verkade genuint glada över återseendet.
Över ett glas vin (Jag och Hamm, Jones drack Peroni) berättade de om serien som sätter punkt med de sju återstående avsnitten andra kvartalet nästa år.
De var skaparen Matt Weiner trogna genom att inte avslöja några detaljer om hur historien sätter punkt efter åtta säsonger.
Fast för ett ögonblick lekte Jones med tanken.
– Vad ska de göra – sparka mig? Det är ju redan över.
Hon skrattade.
– Fast det är klart. De kan ju stämma mig.
Hamm log hemlighetsfullt.
– Jag lovar, det blir inget Sopranos-slut, sa han.
Trött efter gårdagens intervju med Angelina Jolie och deadlines är det en ökenonsdag när allt bara är eländigt och varje ansträngning sker som i dimma.
Men framåt kvällen, när text och bilder är lämnade och bordet rensat – well… – känns det ändå som om en premiärfest är en bra idé.
Sagt och gjort.
En dusch och ett par timmar senare står vi uppe på übertrendiga The Church Key på Sunset Boulevad, sippar Malbec och äter den den här sidan Atlantens godaste skirt steak.
Det är indirekt ”Halt and catch fire” som står för fiolerna, AMC:s nya tv-serie som utspelar sig i dataindustrins vagga.
Titeln är hämtad från databranschen och är ett samlingsnamn för odokumenterade maskinkodsinstruktioner som kan ha oväntade bieffekter.
AMC, som i höst tappar ”Mad men”, hoppas att kanalen har en ny succé på gång. Jag och en norsk kollega som också är på plats under intervjuerna tidigare i dag, är inte riktigt lika säkra. Visserligen är serien intressant och kan locka till mer, men problemet är att de tre huvudfigurerna, bland andra spelade av MacKenzie Davis och Lee Pace från ”Hobbiten” och sista delen av ”Twilight”, inte engagerar som de borde.
Faktum är att både han och kanadensiskan MacKenzie Davis är betydligt roligare privat än i serien när de tar emot på Four Seasons Hotel i Beverly Hills.
Förhoppningsvis är det som Pace säger – att serien blir intressantare i takt med att vi får veta mer om hans rollfigur – den före detta IBM-anställde Joe MacMillan.
Var visst lite för snabb på tangenterna när jag kallade January Jones för ständigt butter.
På intervjuerna i går visade den 36-åriga skådespelerskan upp en sida vi inte sett sedan första säsongen av den populära tv-serien.
Kanske beror det på att nyfikenheten kring vem som är pappa till hennes tvåårige son Xander inte längre är lika intressant.
Hon pratade framtid, barnuppfostran, män och ”X-men” utan att tveka.
Efteråt hängde hon kvar i trädgården på Four Seasons hotel, drack kaffe, var social och visade inga tecken på att ha bråttom någonstans.
Hon är inte den enda som förändrats. Christina Hendricks, seriens Joan Harris, som blivit något av en förebild för kurviga kvinnor världen runt, stod inte heller att känna igen.
Men i hennes fall var det inte lika positivt.
När hon väl dök upp ordentligt försenad hade hon knappt något att säga om något, allra minst kroppsideal. I stället sköt hon över frågorna på John Slatterly, Mad mens Roger Sterling, som tack och lov var betydligt proffsigare.
Fast jag borde väl inte vara så hård mot henne. Hendricks kanske led av sviterna efter premiärfesten på Chateau Marmont i onsdags natt. Hon var trots allt en av dem som var med och stängde stället.
Mad Men blev Mad Evening när tv-serien slog till med en glammig premiärfest på Chateau Marmont i onsdags kväll.
John Slattery, alias Roger Sterling, liknade mer än sin rollfigur när han parkerade i baren i stora salongen och inte flyttade sig på nästan hela kvällen.
Jon Hamm, seriens Don Draper, satt så långt bort från kollegan han kunde, i tälthörnet intill den andra av två öppna barer.
Christina Hendricks, mer känd som den kurviga Joan Harris, valde tillsammans med ett par kompisar ett bord mitt i tältets centrum medan Vincent Kartheiser (Pete Campbell) for runt som om han var rädd att missa något.
Till och med den vanligtvis buttra January Jones, som spelar Drapers exfru Betty Draper, dök upp.
Innan partyt hade det varit förhandsvisning på Archlight Theatre i Hollywood av det första avsnittet på den sjunde och sista säsongen.
I det flyger Draper till Kalifornien för att hälsa på Megan (Jessica Pare). Där träffar han samtidigt en ovanligt glad och energisk Pete Campbell som känner sig hemma i LA.
– Staden är platt och ful och luften är brun. Men jag älskar vibrationerna, säger han i något som påminner oss Kalifornienbor om de senaste veckornas jordbävningar.
För fansen blir den sista säsongen något av en tålamodsprövning.
De första sju avsnitten sänds nu i vår. De resterande sju sänds sedan inte förrän i höst
Medan Hedmark har stärkt benmusklerna i alperna har den andra halvan av bloggen turnerat USA runt.
Det började med ett möte med Jim Carrey i Las Vegas, fortsatte med ett besök i Don Drapers lyxiga lägenhet på Manhattan (som i själva verket ligger i en inspelningsstudio i Los Angeles) och slutade med grillning av Ryan Gosling och Eva Mendes i New York.
Här är några bilder från veckan som gick:
Carrey, filmaktuell i ”The Incredible Burt Wonderstone”, sa att han var hög och vägrade ta av sig solglasögonen. Bloggen såg inget annat val än att hänga på.
Don och Megan Drapers våning ser betydligt lyxigare ut på tv.
Men det riktiga New York var desto mer imponerande i vintersolen.
Lite mashup-underhållning på en blek onsdag. Richard Sandling är duktig på att knåpa ihop dem och uppmärksammades i går i The Hollywood Reporter. Häromdagen släpptes hans senaste skapelse på Youtube, där skådespelarna ur ”Downton Abbey” tycks sjunga One Directions ”What makes you beautiful”.
Han har gjort det förr. I augusti skapade han ännu större stordåd – genom att kombinera ”Mad men” och Rick Astleys ”Never gonna give you up”:
Journalist. Hollywoodveteran. Golden Globe-jurymedlem. Tv-nörd. Filmslukare. Fotograf. Los Angelesälskare. West Hollywoodbo. Livsnjutare.
Den här bloggen handlar om just det.