Kate Walsh spelade Addison Montgomery i fler än 160 avsnitt.

Rollfiguren var med i båda långkörarna ”Greys anatomy” och ”Private practice”.

Det är inte undra på att hon fått nog.

När jag träffade henne på ett Manhattan-hotell i New York häromdagen gjorde hon klart att traditionella tv-serier i de stora kanalerna går bort.

I stället vill hon göra film, teater eller kortare serier, som ”Fargo” och Netflixs ”13 reasons why”, där hon har en biroll.

– Det är inte det att jag är emot de stora kanalerna. Men att göra traditionella 22 eller 24 avsnitt är bara för mycket. Jag gjorde det i närmare tio år.

Nu skriver hon inte på något som sträcker sig över mer än en säsong.

– Att göra kortare serier och olika rollfigurer är kreativt mycket mer tillfredsställande.

Med sig under vår pratstund hade hon en plastbehållare lika stor som en hink.

– Det är min medelålders nappflaska, sa den 50-åriga skådespelerskan med ett skratt.

– När vi är klara här ska jag göra två teaterföreställningar. Då gäller det att se till att man har druckit tillräckligt med vatten.

Jaja, hon har ju inte spelat läkare för inte.

Här är trailern till ”13 reasons why”:

Fick duktigt på näsan av läsarna över Bruce Jenner-rapporteringen i lördags.

Påfallande många gick i taket över att jag i texten om intervjun där realitypappan från ”Keeping up with the Kardashians” kom ut som kvinna, genomgående refererade till Jenner som ”han”.

De flesta var rätt artiga, men det fanns också några spyor, inte helt överraskande anonyma.

När jag redogjorde för skälet, att Jenner själv ville ha det så och att han såg tv-intervjun jag refererade till som den sista han gjorde som man, svarade bara en av påhopparna, en kvinna.

Hon sa att mitt ordval i så fall var okej.

De andra – som i såna här tider då typ 500 flyktingar drunknar i Medelhavet – fortsatte tydligen att vara fly förbannade över epitetet.

Hursomhelst fick jag i varje fall lära mig en sak efter 25 år i utlandet. Det heter inte längre könsbyte. Det heter könskorrigering.

Så var det med den saken.

Nu väntar jag på wheels down på JFK och ett återbesök i NY.

Mer senare.

Årets första New York-resa bjuder på snö, blås och iskyla.

Går förbi den nyligen bortgångna Joan Rivers hem på 62:a gatan, precis vid Femte avenyn.

Här uppe är hennes slottslika lägenhet till salu för 235 miljoner kronor.

Fastigheten byggdes av miljonären John Drexel 1903 och gjordes om till insatslägenheter på 1930-talet.

Skådespelerskan, komikern och tv-profilen Rivers köpte våningen 1988, och genomförde då en massiv renovering.

Bostaden med fyra sovrum är på närmare 500 kvadratmeter och innehåller två stora rum där 125 personer kan festa samtidigt.

Varje år brukade Rivers arrangera Thanksgivning-middag i våningen, något hennes dotter Melissa fortsatte med i fjol.

Däremot har Melissa avvisat alla tankar på att själv ta över bostaden.

 – Hon har inget intresse av att bo i New York, säger en till familjen närstående källa i New York Daily News. 

– Hon har en son som går i skolan i Los Angeles. Hon har tv-programmet ”Fashion police” i LA. Hon har sitt liv i LA.

En sån här dag, när kylan biter i kinderna och blåsten förvandlar en vindtät jacka till något som känns ihåligare än en schweizerost, samtidigt som det är 25 grader i södra Kalifornien, är det inte svårt att förstå Melissa.

Jetlaggad och klarvaken skvallrar vi i natt från London.

Innan Uniteds flight lyfte från Los Angeles på fredagseftermiddagen nåddes vi av rapporter om Leonardo DiCaprios flykt från Los Angeles.

Skådespelaren som nyligen sålde en av sina strandvillor i Malibu i Kalifornien har börjat tröttna på Los Angeles.

Ny bas blir Palm Springs och New York.

I februari slog han till på ett mansion för cirka 40 miljoner kronor i ökenoasen utanför Los Angeles och har sedan dess köpt två lyxlägenheter på Manhattan för cirka 125 miljoner kronor.

Även om fastighetsaffärerna till viss handlar om investeringar är det inte hela sanningen.

I all fall inte enligt källor med insyns i hans privatliv.

– Leo mår inte hundra just nu. Efter en hektisk period med flera filmer känner han att han behöver ett miljöombyte, säger en uppgiftslämnare.

– Han ser bostadsköpen i New York som ett sätt att få en nytändning och villan i Palm Springs som en plats att ladda upp batterierna.

Tog nattflyget från LA till New York och ramlade rätt in i den här sköna folkfesten.

När den årliga paraden arrangerades för att hylla invandrare med rötter i latinamerika förvandlades Femte avenyn till ett sambadansande, gungande, färgrikt och glatt folkmyller.

Ekipage och deltagare från 18 olika länder – såsom Mexiko, Peru, Kuba och Spanien – ställde upp.

Det var 50:e året som paraden arrangerades i ett höstljummet New York.

Totalt ska 6 000 personer ha deltagit i paraden.

I New York bor det totalt 2,4 miljoner som har rötter i Latinamerika.

De har alla en gemensam nämnare – det spanska språket.

Deltagarna var i alla åldrar.

Det här var en av de yngsta.

Somliga var oigenkännliga.

Andra var bara glada att få vara med – även om trummorna strulade.

Och självklart fanns favoritsporten porträtterad.

Det regnade när jag anlände New York i torsdags morse.

I går och i dag har det varit så här fint på Manhattan.

Nu är det så varmt att det nästan är svårt att förstå att hösten står för dörren.

Jag tog en tur i Central Park mellan intervjuerna för ”Gone girl”, David Finchers thriller med Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna.

Det kunde inte varit skönare.

På gräsmattorna hade folk picknick, läste böcker eller bara lapade sol.

Här börjar de redan förbereda för kallare väder.

Snart ska det gå att åka skridskor här.

Men på uteserveringarna är det ännu gott om folk.

Själv kunde jag inte låta bli att gilla reklamen för tv-serien ”The blacklist”.

Men nu är det över för den här gången.

I morgon är vi tillbaka i den här miljön.

Tar nattflyget till New York och sittslumrar under några obekväma timmar.

Väl framme på Manhattan betas sju intervjuer av på sex timmar.
En av dem är med Mick Jagger.

Sen är det bara att rusa upp på hotellrummet, skriva och skicka bilder för att klara deadline.

Det håller tack och lov.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19255551.ab

På kvällen firas det med en cocktail i baren innan det med ett gäng kollegor bär av på premiärfesten för ”Get on up”, filmen om James Browns liv som Jagger varit med och producerat.

Det är lustigt hur sinnet funkar. Mitt under taxiresan på väg till Apollo Theater i Harlem slår det mig plötsligt att jag har fått totalt hjärnsläpp och skrivit att Jagger fyller 70 på lördag, när han i själva verket fyller 71.

Ringer redaktionen och ber dem ändra innan det publiceras på nätet.  I pappret, däremot, är det försent.

Slarv med ålder är tillsammans med felstavning av namn kardinalfel i den här branschen.

Fadäsen lägger sig som en våt filt över festligheterna.

Det hjälper inte att partyt är top notch, drinkarna färgglada eller att vi får se Jagger, 70 (snart 71), tillsammans med flera av sina barn och barnbarn ta dansgolvet i besittning tills hela festtältet gungar i takt till Browns funkklassiker.

Kort efter midnatt kastar jag in handduken.

Hinner knappt tillbaka till hotellet förrän de första felfinnarna hör av sig.

Det är de vanliga spyorna. Men sånt får man ta när man gör bort sig.

Det är bara att lägga sig platt och erkänna uselheten.

Någon är dock lite fyndig och frågar om jag var packad när jag skrev fel.

Om jag ändå hade kunnat skylla på det…

I dag har jag träffat en före detta Bond-skådis, britten Timothy Dalton, och en före detta Bondbrud, fransk-svenska Eva Green.

De jobbar ihop nu.

Snart får ni se dem i Showtimes nya skräckaction-drama, ”Penny Dreadful”.

De är för övrigt inte de enda med Bonderfarenhet som jobbar med tv-serien.

En av chefsproducenterna är Sam Mendes, regissören som gjorde ”Skyfall” 2012.

Jag såg de två första avsnitten i helgen. De var inte klockrena men jag fick ändå lust att se mer.

Serien utspelas 1891 och inkluderar en rad klassiska monster, såsom Frankenstein, Dorian Gray och Dracula.

I en av de ledande rollerna ses för övrigt Josh Hartnett, den gamle flickidolen från ”Pearl Harbor” och ”Black hawk down” som nu gör comeback efter att ha lämnat Hollywood för några år sedan.

Dalton, som spelade Bond i ”Iskallt uppdrag” 1987 och ”Tid för hämnd” 1989, och Green, som var Bondbrud i ”Casino Royale” 2006, satte punkt för en långhelg med intervjuer på Manhattan i New York.

Nu är det dags att dra hem.

Staden visade sig verkligen från sin bästa sida under de här dagarna.

Vårvamt i luften, sol och massor av folk på gatorna.

 Det finns festlokaler och det finns festlokaler.

Sen finns det Naturhistoriska museet på Manhattan i New York.

I går togs det över av den amerikanska tv-kanalen HBO som ställde till med jättefest i samband med säsongspremiären av ”Game of Thrones”.

 Vi följde inbjudan till punkt och pricka och anlände de stora portarna klockan nio på kvällen.

Men då var det ännu inte färdigställt. Två vakter och en bastant polis höll ivriga gäster på avstånd.

Ute blåste det snålt och flera klagade surt över att de fundrade på att dra.

Men vi är glada att vi höll ut i ytterligare 20 minuter.

Maken till party ser man knappt ens i Hollywood.

Bilderna från mobiltelefonen gör tyvärr inte tillställningen rättvisa men ger i varje fall ett hum om hur det såg ut.

Bland borden på nedervåningen minglade gästerna med HBO-chefer ända från Stockholm och Oslo.

Mest uppmärksamhet skapade förstås seriens stjärnor, Peter Dinklage och Emilia Clarke.

Bland det intressantare skvallret fanns tv-kanalens unika kontrakt med seriens skapare, författaren George R R Martin, 65.

– Bolaget har en klausul som ger kanalen rätt att filma de kvarvarande böckerna även om Martin skulle trilla av Pinn, berättade en av HBO:s tungviktare.

Sannolikt har företaget lärt sig av bråket kring Stieg Larssons verk i Sverige.

30 grader varmt i LA i går.

Minusgrader i New York i dag.

Men firandet av St Patricks Day på Manhattan värmer.