Maktens män – se eller inte?
avI går hade George Clooneys ”Maktens män” svensk premiär. Sundholm och Hedmark såg den för en tid sedan… och har svårt att klaga.
Sundholm är FÖR:
Det är en oväntat cynisk berättelse som George Clooney regisserat och själv spelar huvudrollen i.
Men den är sevärd.
Visserligen når den politiska thrillern som utspelar sig under primärvalscirkusen i USA inte riktigt ända fram, men med den får mer än godkänt inte minst på grund av en utmärkt ensemble av skickliga skådespelare.
Ryan Gosling imponerar som ung – och till en början naiv – kampanjmedarbetare. Bra är som vanligt också veteranen Philip Seymour Hoffman tillsammans med Evan Rachel Wood, som spelar praktikant, och Marisa Tomei i rollen som journalist.
Att politiker gör vad som helst för att få fortsätta på sina poster ser vi också i Sverige. Frågan är om de beredd att gå så långt som de gör i ”Maktens män”.
Hedmark är också FÖR:
Intresset för amerikansk politik delar jag med många svenska journalister, så den här filmen är ren porr för oss. ”Maktens män” skildrar en valkampanj på ett klassiskt sätt med idealister, cynister, sena kvällar i barer, taktikspel… och så ”campaign sex” som kan vara en nödvändig ventil… eller en väg till avgrunden.
Filmens svaghet är att den inte överraskar. Dess styrka är, som Sundholm skriver, skådespelarna – och Clooneys regi. Sundholm hyllar Gosling. Jag skulle vilja slå ett slag även för Clooney. Som regissör vet han hur han ska utnyttja sig själv. Vi får veta att hans guvernör har fuffens för sig, men Clooney låter oss nästan uteslutande få se honom som en leende, attraktiv ledare på tv.
När John Edwards ställde upp i förra presidentvalet såg vi bara hans karisma, aldrig mörkret under ytan. Clooney är smart nog att få fram samma effekt i ”Maktens män” – det är bara i en mörk konfrontation med Gosling som masken faller och den verkliga kohandeln börjar.
Foto: Cross Creek Pictures