Det är sent när det här skrivs.

Men det blir lätt så när det varit Oscarsgala.

Jag hamnade på efterfest med Sveriges senaste Oscarsvinnare, Linus Sandgren.

Filmfotografen från Järfälla utanför Stockholm hade börjat firandet efter segern på den obligatoriska Guvernörsbalen.

Under tiden härjade jag på Weinsteins efterfest på Tao.

Där stod pojken i ”Lion” för den största uppmärksamheten.

Men det blev avslaget rätt snabbt.

Soho House och Lionsgates efterfest blev räddningen.

Där firades bland andra den sexfaldiga Golden Globebeönade ”La La Land” och ”Hacksaw ridge”.

Båda regissörerna Damien Chazelle och Mel Gibson var på plats, precis som Linus.

Vi snackade en stund vid bardisken. Han var glad, stolt och omtumlad. Från alla håll kom folk som ville gratulera honom.

Med tanke på att röda mattan börjat vid fyratiden levde festen länge.

Men inte ens när Chazelle efter midnatt kastade in handduken hade Linus lust att sätta punkt.

Det kändes bara rätt. För om man inte ska firas när man vunnit en Oscar, när ska man då fira?

När fan blir gammal…

Sam Worthington slog igenom i ”Avatar”.

Australiensaren som senare gjorde ”Terminator – salvation” blev snabbt känd för att vara lika hård utanför bioduken som på den.

Men nu har något hänt.

40-åringen som fått två barn med modellen Lara Bingle och medverkar i Mel Gibsons ”Hacksaw ridge” har gått och blivit religiös.

Det avslöjade han när vi häromdagen träffades för hans nya film, ”The shack”.

Ämnet kom på tal eftersom det knappast är någon överdrift att kalla filmen spirituell.

Handlingen kretsar kring en sörjande man som får en mystisk, personlig inbjudan att träffa Gud på en plats som kallas ”The shack”.

– Jag växte inte upp i någon religiös familj och jag tror inte att min familj var kristen eller något sånt. Jag var typ 19 när en kompis gav mig en Bibel och sa att jag borde hänga med på ett möte, berättade han.

– I ungefär 25 år har jag försökt komma underfund med vad relationen till Gud och tro är. Och det här var ytterligare en del i den processen.

Skådespelare är kända för att kunna fejka mycket för att sälja en film. Men Worthington känns inte som en snubbe som skulle hitta på något sånt här. Och – by the way – ett ifrågasättande av hans uppriktighet känns fortfarande som om det skulle kunna resultera i en smäll på käften.

Här är trailern:

Grattis, Mel Gibson.

Nionde barnet.

När sonen Lars Gerard Gibson går ut skolan är du 80.

Typ.

Det är så när man blir pappa vid 61.

För 26-åriga flickvännen Rosalind Ross är läget annorlunda, och då inte bara för att bebisen är den första.

Men kul i alla fall för gamle filmräven som gjort storstilad comeback med ”Hackshaw ridge”.

Det ser liksom ut som om han fått ordning på tillvaron igen.

Eller som han själv uttryckte det när vi träffades för ett par månader sedan.

– Jag har mitt liv, mina barn, romantiska saker. Allt känns som om det är i rätt bra ordning.

Om den tämligen kraftig åldersskillnaden sa han:

– Det är bara ett nummer. Hon är en vuxen person och vi gillar varandra. Det är inte så illa.

På en följdfråga höll han fast vid uppfattningen:

– Det är bara ett problem om man har förväntningar kring de sakerna. Men det funkar fint. Hon är en mycket speciell person och jag gillar henne. Vad mer kan man begära?

Alla man möter i Hollywood brukar säga att barnen är det de är mesta stolta över i livet.

Gibson är inte som andra.

– Jag är stolt över mitt jobb. Jag tycker faktiskt att jag rätt bra på det. Mina barn är det jag är näst mest stolt över. Alla har visat sig bli rätt bra personer. Jag hoppas att nya ankomsten blir det också.

Vi ligger nio timmar efter er i Sverige.

Men nu har också vi i Hollywood satt punkt för 2016.

Vi gör det med en tillbakablick över årets intervjuer.

Här är tio-i-topp över de som utmärkte sig – på gott och ont:

1) Ångerfullast:

Mel Gibson.

– Om jag var Gud skulle vi ligga illa till.

2) Ärligast:

Will Smith.

– Om det är jobbigt att bli igenkänd? Inte för mig. Jag tycker synd om er som inte är berömda.

3) Räddast:

Billy Bob Thornton:
– Jag är patetiskt osäker. Skotska slott ger mig rysningar. Inte skottar. De gillar jag. Men saker… Ju uråldrigare de blir, desto räddare blir jag.

4) Rikast:

Tom Ford:

– Jag har ett hus i Los Angeles. Det är minimalistiskt. Mycket rent. Richard Neutra-designat. Jag har ett hus i London. Det är byggt av John Nash och från 1827. Mitt hus i New Mexico är typiskt Santa Fe.

5) Sorgligast:

Jennifer Lawrence:

–Jag ser ”Modern family” på min dator. Jag gör det varenda kväll för att kunna somna. Det är så jag stoppar om mig själv.

6) Pratigast:

David Hasselhoff.

– Jag vill bara säga några korta ord om mitt nya projekt, inledde han och babblade sedan oavbrutet i 25 minuter.

7) Tråkigast:
Pharell Williams.

– Jag är inget bra på att prata om mig själv eller svara på frågor jag inte är förberedd på.

8) Bakfullast:

Chris Pine.

– De säger att jag dansade på scenen i går (på premiärfesten för ”Hell or high water”) men det är inget jag minns. Tequila, alltså…

9) Tacksammast:

Norman Reedus.

– Succé över en natt? Jag har haft en miljon jobb och nobbats en miljard gånger. Jag har drömt om det här.

10) Kärast:

Nicole Kidman.

– Jag skulle inte kunna göra något utan min make Keith Urban. Det är alltid vi, aldrig jag.

Jag fick ett gäng nya kompisar i dag.

Det var inte vilka som helst:

Jonah Hill, Mandy Moore, Denzel Washington, Mel Gibson, Hugh Grant och John Travolta.

Bland andra.

Det sker varje år vid den här tiden. Men det är lika lustigt varje gång. Ja, det är förstås inte samma namn som återkommer, men att vakna en morgon i december och ha mejlboxen fylld av tacksamhet och hälsningar hör sannerligen inte till vanligheterna. 

Än mindre vanligt är det att de värmande orden kommer från kändisar.

Oftast är det i stället läsare som hör av sig. Många gånger har de på fötterna. Det kan vara ett stavfel, en namnförveckling eller något missförstånd. De kvinnliga läsarna är vänligast. Killarna är argare. Argast är de som författat sina alster efter midnatt, svensk tid.

Ja, ni fattar.

Men nog om det. Nu tappade jag tråden.

I går fick jag i stället höra att jag är en hyvens kille, att jag har förgyllt vederbörandes dag och att jag gjort någon mållös.

Det är bara en del av berömmet.

Nu är jag inte så galen att jag låter egot blåas upp till Donald Trump-nivåer.

Det är trots allt bara smicker.

Men jag kan inte låta bli att dra åtminstone lite på smilbanden när smickret kommer från kändisar som i offentlighetens ljus gör klart att de antingen är A: För fina för att slicka uppåt, eller B) Att det inte går att tävla i skådespeleri.

Gosse, om folk bara visste hur det fjäskas bakom kulisserna.

Att det trots allt fjäskas handlar så klart om Golden Globe-priserna som delas ut i januari.

I går tillkännagavs våra nomineringar.

Name-droppingen i början av den här texten är bara några av de kändisar som har chans att ta hem en statyett.

Därav tackmejlen och de fina orden.

Det är bara när man öppnar ett mejl där ämnesraden lyder ”THANK YOU”, som man ibland får lite ont i magen.

Det sker när man trots nomineringen inte röstat på personen i fråga…

Själv tycker jag att det var synd att ”En man som heter Ove” inte uppmärksammandes, inte minst med tanke på hur bra den går här i USA. Men komedier har alltid svårt att få gehör på prisgalor.

Sen tyckte jag även att Martin Wallström i ”Mr Robot” borde varit värd en nominering. Men det är kanske för att jag ser på saken med patriotiskt blågula brillor?

Jamie Lee Curtis skämtade om sina tuttar med Hugh Grant, Justin Timberlake ville inte dricka vodkan han krävt och Mel Gibson fyrade av sitt bländande leende.

Så såg det ut bakom scenen på Golden Globes årliga utdelning av stipendier på torsdagskvällen.

Totalt skänktes mer än 20 miljoner kronor till välgörande ändamål.

Kändisarna var på plats på Beverly Wilshire Hotel och jag tog bilder medan dom väntade på att läsa sina repliker.

Det är rätt kul att se hur det fungerar.

Flera, som Timberlake, dök upp i sista sekund, och tittade snabbt över det han skulle säga. Sen klev han självsäkert ut framför kamerorna och levererade.

Christian Slater och Downton abbey-skådisen Joanne Froggatt tog längre tid på sig när dom gick över sina repliker medan Gibson och Vince Vaughn repeterade ihop.

Timberlake, här med skådespelerskan Gina Rodriguez, hade krävt att en viss tequila skulle finnas i logen. Den låg på is när han kom.

Efteråt var han inte intresserad av att dricka den.

När någon påminde honom om kravet tog han till slut pliktskyldigt en liten klunk.

Sen drog han.

Någon som inte hade bråttom var Warren Beatty. I november släpper han sin första film på 18 år, ”Rules don’t apply”, och tycktes njuta av att vara tillbaka i Hollywood.

Han hängde i logen och pratade med alla han träffade, däribland Nate Parker, snart stjärna i slavfilmen ”Birth of a nation”, och Jurnee Smalett-Bell från tv-serien ”Friday night ligths”.

Proffsigast var nog ändå Jamie Lee Curtis, kvällens värdinna. Hon hyssjade orädd på kändisarna när de pratade för högt, härjade med dem när de inte koncentrerade sig och skällde på dem när de inte var klara att gå ut på scenen.

Om Renee Zellweger är sur på Hugh Grant för att han inte är med i nya ”Bridget Jones” visade hon det inte på torsdgskvällen. Duon förenades i den längsta kramen och såg ut att genuint gilla varandra.

Under fortsatte Warren Beatty att hänga kvar i logen.

Han var där så länge så till och med jag fick vara med på en bild.

Ägnat dagen åt intervjuer för den här filmen:

Och den här:

Båda är varurmärkesfilmer.

”Mad Max – fury road” är nummer fyra i en serie som inleddes 1979.

Originalet gjorde Mel Gibson till stjärna.

I dag porträtteras Galne Max av Tom Hardy.

Han var sex veckor när den första filmen spelades in.

Jag såg ”Fury road” i förrgår kväll. Men ett embargo förbjuder mig att skriva vad jag tycker till den 14 maj. Tydligen ska den ha världspremiär på festivalen i Cannes och vi får inte förstöra festen.

Den som ser affischen här uppe inser att Galne Max fått konkurrens av en en tjej – Furiosa – som spelas av Charlize Theron.

Bara en sån sak.

”Pitch Perfect 2” är ”Mad Max” raka motsats.

Det är liksom Girl Power 2015.

Återigen är det Rebel Wilson som räddar tillställningen.

Nykomling är Hailee Steinfeld som slog igenom i ”True grit” och medverkade i ”Romeo & Juliet”.

Den 15 maj är det premiär.

Här är han.

Tom Hardy som Max Max.

Som den legendariske rollfiguren pryder den 37-årige britten februari-omslaget på Empire.

Originalet spelades av den här killen 1979, och senare också i de två uppföljarna.

– Den är baserad på att samma figur som Mel Gibson porträtterade, den ensamme krigaren i ett ödelandskap och som i stort sett har brutit med resten av världen, säger Hardy i tidningen.
”Mad Max: Fury road” får premiär den 15 maj.

Det är en apokalyptisk berättelse som utspelar sig i ett naket ökenlandskap där mänskligheten slagits i spillror och så gott som alla slåss för det nödvändiga för att kunna överleva.

I den världen finns två rebeller på flykt som kanske kan rädda världen.

Förutom Hardy medverkar Charlize Theron, Nicholas Hult och Rosie Huntington- Whiteley.

Här är trailern:

Who knew?

Mel Gibson uppger att han har skandinavisk härstämning.

I en intervju med branschtidningen Variety berättar han att han hade en förfader som hette Björn.

– Han besökte antagligen din stad och betedde sig som ett monster, säger Gibson.

Den gamle ”Dödligt vapen”-stjärnan, som gjort ett test som visar på härstamningen, uppger att han fortfarande är intresserad av att göra film om vikingarna.

– jag älskar den eran. Men historiskt sett är vikingar inga sympatiska figurer.

Han har uppenbarligen funderat över ämnet.

– Jag är intresserad av vart de tog vägen och varför de inte finns längre. Nuförtiden är skandinaverna så fridfulla och rätt lågmälda.Vad hände, egentligen? Att fokusera på det är rätt intressant.

Lita på att det blir snack om det här:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article19106943.ab

Gary Oldman levererar attacken i en stor intervju med Playboy och det har redan rönt rejäl uppmärksamhet här i USA.

Han tar ställning för Alec Baldwin och Mel Gibson och mot påven, Golden Globes och ”12 years a slave”.

New York Post listar i dag det tidningen tycker är hans tolv mest häpnadsväckande och politiskt inkorrekta uttalandena i intervjun.

Än är det för tidigt att säga om det kommer att påverka hans karriär.